Sedan jag skrev min ledare har kommunikationsavdelningen ökat antalet pressmeddelanden om det kyrknära i Bilda. Men så har det inte alltid varit. Så sent som i våras, när Bilda sände ut en remiss till MO om framtidsscenarios, fanns inte den ”kristna livsåskådningen” med – och därmed inte heller något om hur portalparagrafen tolkas idag. Inte heller stod det något om relationerna med MO. Remissvaren påtalade båda dessa brister med kraft. Det är glädjande att förbundsstyrelsen nu gjort detta till sin målbild.

Men räcker det? Lidén efterfrågar ”goda idéer” som kan göra relationerna med MO bättre – och det är just här som min kritik av principerna för tillsättning av förbundsledningen kommer in. Till skillnad från Lidén menar jag att varje övergripande ledare ska kunna driva ideologiska processer. Därför måste de själva vara förankrade i tänket kring de bärande idéerna hos MO och i bildningsverksamheten.

Lidén säger att nuvarande Bilda-rektorn är kristen. Sådana uttalanden om någon är kristen eller ej riskerar att leda till en uppdelning, vilket aldrig varit en fråga över huvud taget för mig. Den princip jag lyfter fram är praktisk erfarenhet av folkbildning och folkrörelse. Flera mejl och samtal som jag fått visar att den synpunkten är adekvat.

Utmaningen jag framförde i Sändaren är att inte följa den moderna föreställningen om att det går att skilja på mål och medel. I det kristna tänket kommer sambandet mellan mål och medel till uttryck i talet om ”det tjänande ledarskapet”. Utmaningen för alla idéburna folkrörelser som bedriver folkbildning (alltså även kyrkor) är att själva göra det man är övertygad om.