Ta rygg på barnens naturliga förundran mot en ljusare värld

Min vän, som sedan många år ­arbetar som lärare, tycker sig se samma uppgivenhet bland flera av sina elever när det kommer till frågor som rör planetens framtid. För några år sedan fanns det en större kämpaglöd, säger hon, men nu är det som om hoppet inte riktigt lever, och det visar sig på flera områden.
Ungdomsbarometerns generationsrapport för 2023 som kom i början av februari visar på liknande tendens. Nästan varannan ung person i Sverige, 45 procent, ser samhällets framtid som mörk och 53 procent tror att deras generation kommer att få det sämre än tidigare generationer. Engagemanget för klimatfrågan verkar ha gått ned något sedan mätningen 2020 men i stället har stressen över att själv leva ett hälsosamt liv ökat dramatiskt. En tydlig trend genom hela rapporten är att många väljer att fokusera på faktorer som man själv kan kontrollera. Kanske är det inte så konstigt i en värld som är så starkt präglad av osäkerhet.

Handling föder hopp

Vad kan vi då göra i en tid som den här som på så många sätt verkar sakna hopp? Hur kan vi visa att det inte är kört? Är det något jag lärt mig genom livet så är det att handling föder hopp. Så länge vi bara konstaterar att det finns ett problem men inte agerar för att göra något åt det växer ångesten. Men när vi sätter oss i rörelse, på ett eller annat sätt, händer något. Jag tror att vi behöver hjälpa och uppmuntra varandra att agera och genom det få ett ökat hopp för framtiden.
Det är bland annat därför som vi i scoutrörelsen i Sverige (med inspiration från Equmeniakyrkans klimatfasta för några år sedan) för fjärde året i rad genomför 40 dagar för klimatet. Detta är en satsning för att få oss att tänka till kring hur vi lever och hjälpa oss att göra medvetna val. Genom olika övningar får vi öva oss i hur vi kan göra skapelsevänliga val och uppmuntra varandra att leva mer hållbart även efter den här perioden. 40 dagar för klimatet är inte bara för scouter utan kan användas i alla grupper eller individuellt. Och det spelar roll. För handling föder hopp.

Varje handling har betydelse

Vad vi gör enskilt kan ibland kännas som en droppe i havet, men varje handling har betydelse. Kulturer skiftar med hjälp av små handlingar. Både forskning och erfarenhet visar att vi inspireras till förändrade attityder av andras exempel mer än av regler. Dessutom tänker jag att det är som Peter Halldorf skriver i sin bok Därför sörjer jorden: ”När vi tar beslut om att förändra vårt sätt att leva och väljer att gå i riktning mot större enkelhet, återhållsamhet och varsamhet måste det vara för att vi är övertygade om att det är rätt. Inte för att vi är säkra på att just våra val kommer göra skillnad. Resultatet är inte vår sak. Vårt ansvar är att göra det vi kan”. Och så är det egentligen alltid i det kristna livet. Vi ska göra det vi kan men vårt hopp bygger ytterst på att det finns en Gud som mitt i allt har den här världen i sin hand.

Krama ett träd

Tillbaka till min kompis som tycker att det känns som att allt går åt skogen. Visst kan det kännas så och vi som mänsklighet är på många sätt ganska vilse. Men när jag tänker på vilsenheten brukar jag också tänka på vad mina scoutledare lärde oss att göra om vi gick vilse i skogen; att krama ett träd. (Då skulle de lättare hitta oss). Och på många sätt tror jag faktiskt att det också är ett råd för vår vilsna tid, där vi utsätter vår planet för så mycket press och där den biologiska mångfalden är starkt hotad – att krama träd. Och jag menar det både bokstavligt och bildligt. Genom att vistas i naturen, genom att komma nära, får vi möjlighet att förundras över den fantastiska skapelse som vi är en del av.
Vi behöver fortsätta att lära våra barn och unga om den mångfald som finns i vår natur och om hur allt hänger ihop. Men vi behöver också ta rygg på barnen som ju många gånger har mycket närmare till förundran än vi vuxna. Ju mer vi lär känna skapelsen, ju större vördnad får vi för allt levande. Med vördnad kommer också en större varsamhet som leder till handlingar som på riktigt innebär hopp för den här världen.

Carin Dernulf
generalsekreterare Equmenia