Jag kan inte låta bli att undra om ”mormor” ska bli det nya känslo-argumentet för fortsatt ohämmat bilåkande. Förut har det varit ”Ta barnen till dagis” ( Jo, jag vet! En del måste använda bilen till dagis. Men inte alla! Och av alla bilar på våra vägar så är väl inte så många på väg till dagis).

Återstår att minska konsumtionen

Jag håller med Busch om att industrin och transporterna måste bli miljövänliga. Det handlar ju om teknik i vid bemärkelse. Och om tekniken, utan att vi minskar vår konsumtion, kan få ner alla utsläpp till en nivå som planeten tål, ja då blir vi väl alla glada. I varje fall om vi gör konsumtionen mer rättvis! Men enligt väldigt många forskare har vi inte 40-50 år på oss. Det handlar snarare om tre-fyra år innan vi når en ”tipping point” där det blir omöjligt att vända utvecklingen. Och hur sannolikt är det att tekniken kan ta bort alla skadliga utsläpp på tre-fyra år? Inte det minsta sannolikt, skulle jag tro. Så då återstår att minska konsumtionen! Och vem ska få oss att göra det? Politikerna skulle ju kunna införa styrmedel. Men varken regeringen eller oppositionen är särskilt benägna till detta. Det är bara Miljöpartiet som (lite försiktigt) påpekar att vi måste konsumera mindre. Övriga verkar livrädda att förlora röster på impopulära förslag. Hellre en förstörd planet än färre röster, tycks det… Så då återstår väl att vi får ta eget ansvar!

Barnbarnet tog tåget

Jag är själv både mormor och farmor. I dag hade jag besök av mitt allra nyaste lilla barnbarn, två och en halv vecka gammal. Hon tog tåget. Och hennes framtid, som jag ibland oroar mig djupt över, tror jag i allra högsta grad påverkas av de val vi enskilda medborgare gör.

Gunnel Miller Lövoll