Koranen säger: ”Allt på jorden skall förgå;” (55:26, Al Rahman). Historien stöder entydigt Bibelns och Koranens vittnesbörd att: ”Varje människa skall smaka döden”, (3:185, Al Imran). Som det står i Bibeln: ”…det är människans lott att en gång dö” (Hebreerbrevet 9:27).

När vi ser tillbaka på historien kan vi se exempel på stora ledare som levt en gång och innehaft viktiga roller. De har det gemensamt att de alla dog och aldrig återuppstod. Bland dessa fanns Egyptens farao som är omnämnd både i Bibeln och Koranen. Han levde under en dynasti som försvunnit in i historiens blad och han existerar bara i form av en mumie, som aldrig kan återuppstå.

Vi kan även nämna den romerske kejsaren Karl den store som kontrollerade ett väldigt imperium, liksom Abu’l-Fath Jalal-ud-din Muhammad Akbar, känd som Akbar den store. Shah Jahan lät bygga det sagolikt vackra Taj Mahal, som ett gravmonument för sin hustru Mumtaz Mahal, ett monument som räknas till ett av världens sju underverk.

Vi skulle kunna nämna Lenin och Alexander den store som sökte världsherravälde. Men alla dessa har besegrats av mänsklighetens sista fiende, döden. Inte ens sådana män som Mose, David och islams profet Muhammed har undgått denna fiende.

Muhammed är älskad av sina efterföljare och räknades som en av världens 100 främsta män, av den icke-muslimske författaren Michael Hart. Muslimer tillägger orden ”frid över honom”, varje gång hans namn yttras eller skrivs. Han stred i åtta stora fältslag och planerade cirka 32 mindre militära operationer. Han intog Mecka och upprättade den islamiska staten i Medina.

Muhammeds efterföljare beräknas vara 1,8 miljarder i dag. Alla hans ord och befallningar räknas som lag och ingår i islamisk lag, Sharia. Hans hängivna efterföljare är överlåtna till att introducera och införa denna lag i världens alla länder. Men trots allt detta, när hans stund väl hade kommit, så mötte han den sista fienden i form av den fruktade liemannen, det vill säga döden.

Hans trogne efterföljare Hazrat Omar vägrade att erkänna faktum och upphörde inte att kalla på Muhammed. Det krävdes att Hazrat Abu Bakr bekräftade: ”Muhammed är död”. (Muhammeds liv av Hussyn Hakel, sida 186).

Den koranvers som Abu Bakr citerade för att skingra alla tvivel som skapats av Omars förnekelse och som fick honom att slutligen acceptera att den älskade Allahs profet Muhammed faktiskt hade dött, var följande: ”Muhammed är ingenting mer än ett sändebud och [andra] sändebud har kommit och gått före honom. Om han dör eller stupar i strid, kommer ni då att göra en helomvändning?”, (3:144, Al Imran). Alla biografier om Muhammed har mer utförligt beskrivit att Omar förnekade Muhammeds död.

Låt mig nu fokusera på något annorlunda. Jag ber er att föreställa er Jesus, en person som trädde fram på jorden för 2000 år sedan. Han vandrade omkring och gjorde gott. Han fick blinda att se och döva att höra. Han botade leprasjuka och till och med uppväckte döda, allt enligt både Bibelns och Koranens vittnesbörd: ”… och hur du med Mitt tillstånd botade de blinda och de spetälska och hur du väckte de döda till liv med Mitt tillstånd” (5:110, Al Ma’idah, Lukasevangeliet 7:22).

Utan tvekan blev Jesus anhållen och förhörd inför en romersk domstol, i enlighet med judarnas enträgna krav. Enligt romerska dokument och historiker som Josefus blev han korsfäst. Romerska soldater och många ögonvittnen kunde bekräfta att Jesus dog och begravdes, men dessutom att han uppstod från döden (Första Korinthierbrevet 15:4). Historien säger att berättelsen om Jesus inte slutade med hans sista ord på korset: ”Det är fullbordat” (Johannesevangeliet 19:30). Hans död följdes av en uppståndelse.

Koranen gör anspråk på att den bekräftar tidigare skrifter som Tourat (Tora), Zaboor (Psaltaren) och Injeel (Evangelium). Dessa skrifter bekräftar att Jesus lever i himlen, att hans grav i Jerusalem är tom: ”Nej, Gud upphöjde honom till Sin [härlighet]” (4:158, Al Nisa). Detta innebär att hans levande närvaro är tillgänglig för alla som tror att han lever. Han sa själv: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matteus­evangeliet 28:20).

Glad påsk!

EMMANUEL LUTHER RATIQ

forskare, journalist och författare