Uttalad vetenskapssyn inte alls viktig

Detta eftersom Kyrkoledningen i Kyrkokonferensen 2021 ”sade blankt nej” till en sådan. Andersson och Blomgren aviserar möjligheten att en ny motion kan komma att insändas till konferensen för att på så sätt se till att en sådan uttalad vetenskapssyn tas fram.
Jag föreslår att de som känner sig motiverade att nå fram till en sådan istället tar tillvara den möjlighet som finns här på Sändarens opinionssidor att formulera och argumentera för en sådan vetenskapssyn. Hur skulle denna se ut om Andersson och Blomgren fick formulera den? I läsningen av deras insändare infinner sig några frågor som jag menar att de behöver svara på.

Alla upptänkliga uppfattningar

Varför ligger fokus på frågan hur vi uppfattas av ”vanliga svenskar”? Är det inte rimligare att fokusera på hur vi uppfattas av de som är sysselsatta inom det naturvetenskapliga arbetsfältet? Bland ”vanliga svenskar” finns alla upptänkliga uppfattningar om naturvetenskap. Det ser vi bland annat inom områdena klimat och vaccinationer.
Andersson och Blomgren skriver att ”Vårt utbildningssystem lär alla barn och ungdomar att livet har uppstått av sig självt. Gud finns inte med i beskrivningen och Han kommer med nödvändighet att uppfattas som onödig. Steget till att Han inte finns är i så fall kort”. Frågan om livets uppkomst behandlas i skolan inom NO-ämnet. Är det inom detta område som skolan ska ge utrymme för ”alternativa sätt att se på verkligheten och livet”? Är över huvud taget grundskola och gymnasium platsen för att ge utrymme för alla upptänkliga idéer om verkligheten, eller är det den rådande naturvetenskapliga ståndpunkten som ska läras ut? Jag skulle säga att resultatet av ett förkastande av rådande ordning blir att framtida generationer går in i vuxenlivet med uppfattningen att världen kan se ut hur som helst, till exempel att jorden lika väl kan vara platt, och att vetenskapen glider oss ur händerna som redskap att utforska världen. Tvärtom behöver vi slå vakt om ett utbildningssystem som bygger på den kunskap vetenskapen till dags dato har vaskat fram, utan att ta hänsyn till om vi gillar det eller inte. Den som efter denna grundutbildning vill utöva forskning för att med vetenskapliga medel söka efter Gud är fri att sedan göra det.

Ödmjukt och frimodigt

Varför ska vi som kyrka beklaga oss över att skolan inte ger plats för Gud inom ramen för dess naturvetenskapliga ämnen? Att livet inte har uppstått av sig självt är en trossats, och vi kan lära våra unga såväl som oss själva att ödmjukt och frimodigt bära denna tro utan att för den skull lägga oss i vårt utbildningssystem.
Vidare undrar jag vad denna eftersökta vetenskapssyn ska resultera i, enligt Andersson och Blomgren? Vi har inte resurser, eller mandat, att med denna påverka utbildningsväsendet. Så varför hämta motiveringen till antagandet av en uttalad vetenskapssyn i det faktum att skolan inom de naturvetenskapliga ämnena inte nämner Gud? Vad blir det, annat än en skrivbordsprodukt, om de interna konsekvenserna för vår kyrka blir obefintliga. Andersson och Blomgren skriver ju att det inte ska påverka hur vi förkunnar i kyrkan, och att ”Vi i Equmeniakyrkan tål att det finns olika mening om till exempel evolutionsteorin som ju bara är en liten del av naturvetenskapen”. Innebär det att vår tänkta vetenskapssyn inom Equmeniakyrkan ska vara ett klipp-och-klistra, så att vi genom att peka på ett vetenskapligt forskningsfält kan hävda att vi är positiva till vetenskap, samtidigt som vi förkastar ett annat? Därtill kan tilläggas att påståendet att evolutionsteorin ”bara är en liten del av naturvetenskapen” är en ren och skär lögn.

Mänsklighetens bästa redskap

Som avslutning vill jag bjuda på mitt eget utkast till vetenskapssyn, i väntan på Anderssons och Blomgrens utkast till en sådan. Jag tänker att naturvetenskapen är mänsklighetens bästa redskap för att tolka och förstå den värld vi lever i. Naturvetenskapens slutsatser byggs inte på sådant vi inte har möjlighet att verifiera genom observation, med undantag för grundläggande premisser som antagandet att naturen är ordnad och inte slumpmässigt kaotisk. Naturvetenskapen kan varken användas för att bekräfta eller dementera tron på Gud. Däremot kan en ökad förståelse för världens beskaffenhet, genom naturvetenskapliga landvinningar, påverka vår uppfattning om den Gud vi tror på. Gud förändras inte, men vår bild av Gud gör det.

Claes Eriksson
Luleå