Religionens plats i den svenska skolan har kommit att bli en omdiskuterad fråga. Från kyrkorna i Sveriges kristna råd skriver vi nu till dig som skolminister med anledning av en del förslag och uttalanden den senaste tiden som vi ser som bekymmersamma. Särskild oro väcker det förslag som nu är ute på remiss om etableringsstopp för konfessionella friskolor.

Vårt sammantagna intryck är att den inslagna linjen uttrycker en underliggande uppfattning om att religionens närvaro i skolan i första hand är ett problem som måste hanteras. Vi vill bjuda in dig till ett möte med oss för att samtala mer om det. En trovärdig skolpolitik måste kunna förhålla sig till såväl religioners positiva som negativa sidor. Vi oroas för att en politik som relativt entydigt signalerar att religion inte hör hemma i offentligheten, tappar blicken för viktiga värden som då skulle gå förlorade.

Vad gäller konfessionella friskolor har du berättat att du inte bara ser det som önskvärt med ett etableringsstopp utan i förlängningen ett totalförbud. Den knappa procent av svenska grundskoleelever som går i religiös friskola är dock i internationell jämförelse en liten andel. Danmark har exempelvis 25 procent och Nederländerna 75 procent. Sverige har ett 70-tal konfessionella skolor, varav cirka 80 procent har kristen inriktning. I många av dem finns elever med olika religiös bakgrund. Undervisningen ska vara konfessionsfri. Aktiviteter med religiös prägel är frivilliga och sker utanför schemalagd tid.

Det finns, som skolministern uppmärksammar, exempel på konfessionella friskolor som inte levt upp till rådande krav. Detsamma gäller somliga icke-konfessionella skolor. Det är lika olyckligt varje gång det händer. Vi förväntar oss att Skolinspektionen går till rätta med avarter, oavsett i vilken skolform de dyker upp. Men den rimliga åtgärden måste vara att stävja problem där de finns, snarare än att motverka konfessionella friskolor generellt. Det senare förbättrar dessutom inte de problem som finns i de 99 procent av svenska grundskolor som inte är konfessionella. Därtill riskerar det att rycka undan mattan för andra fri- och rättigheter som vi behöver hjälpas åt att värna.

En sådan fri- och rättighet som vi från Sveriges kristna råd vill påminna om är religiösa elevers möjlighet att få utöva sin religion. Europakonventionen slår fast att i fråga om utbildning och undervisning ska staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa övertygelse. Detta är särskilt väsentligt i vår tid, då statistik från Diskrimineringsombudsmannen visar att anmälningar som rör diskriminering på religiös grund ökar. En undersökning bland kristna skolelever som Sveriges kristna råd genomförde för några år sedan visar att ungefär hälften av dem hade upplevt kränkande behandling i skolan för sin tros skull – inte bara av andra elever utan också av lärare. Vi måste ägna lika mycket skolpolitisk energi åt att förebygga sådan diskriminering, som vi ägnar åt att avvärja negativa religiösa yttringar.

Religionsfrihet handlar om att både säkra individens frihet att avstå från religion och möjligheten att fritt utöva sin religion. Hur denna dubbla fri- och rättighet kan ta sig uttryck i skolan – och vilken roll de konfessionella friskolorna kan ha i det – uppfattar vi som en nyckelfråga för en trovärdig tillämpning av religionsfrihetsprincipen. Vi ser fram emot ett positivt svar på vår inbjudan. Vi har mycket att prata om.

Presidiet för Sveriges kristna råd:
Antje Jackelén, ärkebiskop, Svenska kyrkan (ordförande)
Anders Arborelius, kardinal och biskop i Stockholms katolska stift
Daniel Alm, föreståndare, Pingst – fria församlingar i samverkan
Benjamin Dioscoros Atas, ärkebiskop, Syrisk-ortodoxa kyrkan
Sofia Camnerin, generalsekreterare, Sveriges kristna råd