Som skäl anför de att artikeln innehåller ”uppgifter som inte stämmer”. Dock lyckas de inte särskilt väl när det gäller att konkretisera de påstådda felaktigheterna.

Möjligen kan syftningen vara avsnittet där de intervjuade säger att ”kyrkan som vi i Missionskyrkan själva grundat nere i Kongo kom i skymundan”. Alltså är det Gun Björks och Gunnel Lejdebys upplevelse av situationen som Willemsen och Daelander polemiserar mot. Då hade det varit mer naturligt med självrannsakan beträffande kvalitén på den egna informationsinsatsen. Den information som denna gång ges är bland annat ett erkännande av att budgetstödet till kongokyrkorna har avvecklats samt att det numera handlar om ”projekt” i ”Kongoländerna”. Observera att ”kongoländerna” och ”kongokyrkorna” inte är kongruenta storheter!

Dess värre är nu inte Björk och Lejdeby ensamma om ovannämnda upplevelse. I Sändaren 28/29 2019 framförde förre missionssekreteraren Gösta Stenström liknande tankar. Sålunda tycks någon form av ”rörelse” finnas, där förhållandet till systerkyrkorna i Kongo oroar. Visserligen påstår missionsledningen i en mening att ”det är bra att det blir debatt”, men i sin helhet andas detta inlägg , liksom flera tidigare har gjort: Offra på ni, så sköter vi resten!

I någon mån är det förståeligt att kyrkans tjänstemän begagnar tillfället att mångordigt berätta om allt bra som sker i ”kongo-länderna”. Mer intressant vore en reaktion direkt från vår kyrkostyrelse. Är inte denna uppenbara klyfta mellan medlemmar och tjänstemän det minsta intressant? Likaså vore det intressant att veta hur kongokyrkorna själva uppfattar situationen. Har kyrkostyrelsen frågat?

Tore Hägg, Borås/Tranemo