Redan vid bildarmötet den 4 juni 2011 föreslogs namnet Equmeniakyrkan. Dock behövde det mogna något och antogs som vårt namn 2013. Namnet kommer från vår ungdomsorganisation som antog Equmenia som namn 2007 när man bildade federationen mellan de tre ungdomsförbunden. ”Equmenia” är en språklig konstruktion av orden ”ekumenik” och ”EQ” (emotionell intelligens). Equmeniakyrkan ser sig som del av den ekumeniska rörelsen och deltar i kyrkornas arbete för att komma över den synd som kyrkosplittringen utgör. Equmeniakyrkan ser sig som ett provisorium i väntan på Kristi kyrkas synliga enhet (Teologiska grund §7).

Förpliktelser mot varandra

Equmeniakyrkan är en del av den världsvida och ekumeniska kyrkan, den som finns i hela den bebodda världen, den som alla kristna bekänner som helig, universell och apostolisk. Kyrkornas världsråds generalförsamling 2006 i slog därför fast: ”Varje kyrka är den universella kyrkan och inte bara en del av henne. Varje kyrka är den universella kyrkan men inte hela den.” I denna historiska och globala väv är vi invävda. Vi har förpliktelser mot andra, är beroende av dem och vi kan lära av varandra hur Herrens stigar vandras.

Under Kyrkornas världsråds 11:e generalförsamling i Karlsruhe som avslutade i torsdags var kyrkorna i Ukraina ständigt i vår förbön, liksom andra av våra syskon som kämpar i utsatta situationer med allt från sin överlevnad till evangeliets väg till människor med budskapet om fred, försoning och kärlek. De stora ekumeniska mötena har verkligen två sidor, som en bal på slottet: De är ibland långtråkiga och fyllda av rapporter och detaljer samtidigt som de är alldeles underbara. Och mycket viktiga. Om vi inte samtalar, lyssnar och är beredda att lära av andras lyckade och misslyckade försök att leva kyrka gör vi oss själva onödigt förflackade och urarva på nyttig erfarenhet och kunskap, samtidigt som vi måste upprätthålla tron på och kraften i våra egna ­erfarenheter. Globalt sett är vi Kristi kropp, med olika lemmar. Alla är vi ”varandra till tjänst”. Vi hör ihop och vi hör (lyssnar) tillsammans. Det är i mötet med världen, med människors sår och deras frågor evangeliet i vår tid skärps till det redskap som kan förvandla mig, dig och världen.

Det är angeläget att vi behåller kvaliteten i dessa relationer och att vi inte har fler än vi faktiskt klarar av

Kyrkornas världsråd är vår ­stora släkt. Vi har också familje­gemenskap genom våra olika traditioner, tex WMC (World Methodist Council) vars konferens vi som bekant är värdar för 2024, BWA (Baptist World Alliance) som samlar drygt 50 miljoner baptister och IFFEC (International Federation of Free Evangelical Churches) som möts just nu i Grekland. Dessutom har vi bilaterala kontakter med samarbetskyrkor i olika delar av världen. Det är angeläget att vi behåller kvaliteten i dessa relationer och att vi inte har fler än vi faktiskt klarar av. Det är också viktigt att vi som deltar ser vår roll som förmedlare av de stora familje­gemenskaperna, med sina nätverk och de samlade erfaren­heterna och kan dela med oss av dem, och att denna värderingsbank efterfrågas i våra lokala sammanhang, där vi på samma sätt behöver mötas över konfessionella gränser och lokalt gemensamt möta utmaningar, dela ansvar och göra ”mer plats åt vårt tält, spänna ut våra tält­dukar, inte snåla, men göra linorna längre och slå ned pluggarna stadigt.” Jes 54:2

Guds kyrka är alltid större än vårt projekt, men vi kan bidra, vi alla tillsammans.

Lasse Svensson
kyrkoledare, Equmeniakyrkan