Vi är en kyrka som hör samman långt bortom våra egna gränser

Under 1800-talet förändrades vårt land. Människor flyttade till städer och industrier, eller drevs i landsflykt på jakt efter friheten eller bort från fattigdomen. Med fyra ångmaskiner kom den självlärde mekanikern Samuel Owen till Sverige 1804, 30 år gammal. Det var Owen som hämtade hit metodistpredikanter till den växande skaran brittiska arbetare vid hans olika verksamheter. Först kom Stephens, sedan anlände George Scott år 1830. Han blev i hög grad den person som satte fröet till våra tre bildarsamfund. Många trådar löper tillbaka till denne man som utvecklade de fria kyrkornas mest grund­läggande dna i vårt land.

Religionsfriheten starkt beskuren

Ännu var religionsfriheten starkt beskuren för de svenska medborgarna men toleransen för annan tro hos utlänningar var stor så länge de inte delade med sig av den. Att skapa en församling för de brittiska arbetarna var dock helt lagligt och att samla människor till nykterhetsföreläsning var helt inom lagens råmärken, och därför kunde förkunnelsen om omvändelse och nytt liv fortgå.

Owen och Scott ansökte 1838 hos Kungl majt att få bygga en kyrka till sin brittiska metodistförsamling i Stockholm, den Engelska kyrkan, senare Betlehemskyrkan. 1840 står den klar och invigs trots bland andra ärkebiskop JO Wallins ihärdiga protester. Wallin skrev i sin protest mot bygget ”att metodisternas uppdrag strikt ska avgränsas till engelska språket och enbart till icke-svenskar”. Wallin ifrågasatte dessutom i sin skrivelse – ”metodisternas uppfattning om omvändelsen som ett ögonblicks verk, deras avancerade helgelseuppfattning, deras avståndstagande från oskyldiga sinnesnjutningar (det vill säga alkohol), liksom Scotts aktiviteter som konventikelpredikant.” Han avslutar sin text: ”Gustav II Adolfs folk kan inte bli metodister förrän de upphört att vara svenskar”. Motsättningarna blir sedan större och 1842 lämnar Scott Sverige.

Också på många andra platser växte små grupper fram, kapell byggdes, pastorsutbildningar organiserades och samfunden blev alltmer självklara.

Dessförinnan hade han medverkat till ytterligare två ­saker. Dels hade han mött Fredrik Olaus Nilsson och tillsett att han fått anställning som sjömansmissionär i Göteborg. Dels hade han sett till att Carl Olof Rosenius hade fått tjänst som stadsmissionär i Stockholm och han blev sedan redaktör och ägare av tidningen Pietisten som angav de nya rörelsernas tonspråk in i den nya tiden.

Svenska Missionsförbundet bildas

Vid Rosenius död 1868 tas pennan över av den för många bekante Paul Petter Waldenström, liksom ägandet. Så småningom bildas då Svenska Missionsförbundet 1878. Men redan 1848 döptes män­niskor i Vallersvik och en baptistförsamling bildas i Borekullastugan med Fredrik Olaus Nilsson som initiativtagare. Han landsförvisas sedan 1851.

Samtidigt i New Yorks hamn hade den småländske skräddaren Olof Gustaf Hedström tagit över verksamheten på Bethelskeppet John Wesley där bland andra svenska sjömän mötte metodismen och tog den med sig hem som en andra våg av väckelse och metodism till Sverige.

Så började motståndet mot allt det nya krackelera. 1858 upphörde konventikelplakatet. 1868 bildades Metodistkyrkan. I början av 1860-talet bildades en baptistförsamling i Göteborg och Nilsson, som då fått återvända, blev pastor där. Också på många andra platser växte små grupper fram, kapell byggdes, pastorsutbildningar organiserades och samfunden blev alltmer självklara. Metodistkyrkan, Baptistsamfundet och Missionsförbundet hade påbörjat sin resa utifrån sina gemensamma rottrådar.

1905 hålls sedan det första frikyrkomötet där frågor ställdes om inte man borde finna en gemensam framtid – men det är en annan historia. Men tänk så starka rötter vi har tillsammans som kan ge det som är vi tillsammans idag näring och kraft för framtiden. Gud med oss!

Lasse Svensson
kyrkoledare Equmeniakyrkan