”They are longing for the kingdom but they don´t know the king”. Detta citat från Dave Matthews, präst i ”Alpha-kyrkan” HTB i London säger något om förutsättningarna när vi ska presentera Jesus i vår tid. För ett antal år sedan kom jag i samtal med en musiker som har en plattform i kyrkliga sammanhang. Han väljer, förklarade han, att bara använda begreppet ”Gud” i sina texter. Jesus känns för snävt och avgränsande, menade han. Men vad säger den urkristna förkunnelsen om Jesus? ”Ty i honom har hela den gudomliga full­heten förkroppsligats och tagit sin ­boning.” (Kol 2:9)

En ledare i söndagsskolan frågade: ”Hur kommer Jesus in i våra liv?” Ett av barnen svarade snabbt: ”Han kryper in genom örat.” Det uttalandet rymmer god teologi! Paulus beskriver hur tron bygger på förkunnelsen, och förkunnelsen på Kristi ord. Han menar även att denna förkunnelse är en förutsättning för att en människa ska komma till tro på Jesus (Rom 10:14–17). När jag var barn fanns en tydlig tradition i min familj. En kväll i början av hösten bänkade oss i soffan för att beskåda sommarens skörd av diabilder. Ett tydligt minne från de stunderna är synen av pappas ständiga skruvande för att ställa in skärpan. I en tid då skiftande och ofta suddiga gudsbilder florerar, där många väljer att definiera sin egen gudstro utan påverkan av den bibliska berättelsen tror jag att vi har en uppgift att hjälpa människor att ställa in skärpan på Jesus. Jesus säger: ”Den som har sett mig har sett Fadern” (Joh. 14:9). Jag tror att det finns en risk att vi talar så brett och allmänt om Gud så att det aldrig bränner till och till sist inte berör någon. Jag tror att det är läge att frimodigt tala om ­Jesus!

Som ung evangelistlärling fick jag följa med veteranen Carl-Olov Hultby. Jag kastades direkt in i hetluften som mötesledare vilket innebar att vägleda människor till avgörelse i det så kallade eftermötet. En kväll var Hultbys förkunnelse så bra att jag i min tanke i förväg började organisera de förväntade köerna till förbön. Men när jag gjorde inbjudan registrerade jag ingen reaktion alls i lokalen. Jag avslutade mötet och gick moloken till bilenmed en känsla av misslyckande.

Carl-Olov Hultby satte sig i förarsätet, men startade inte bilen. Jag tänkte att det var dags för tillrättavisning, men i stället bröt han tystnaden med orden: ”Daniel, sluta aldrig att bjuda in till mötet med Jesus. Om så djävulen hånler och hela världen verkar likgiltig så fortsätter du ändå. För att inbjuda till mötet med Jesus ingår i uppdraget som förkunnare.”

Formerna och uttrycken för detta kan variera men det är av största vikt att vi medvetet utformar en ”omvändelseliturgi” som hjälper människor fram till övergångsstället, fram till en medveten tro på Jesus. Vår uppgift är inte bara att presentera Jesus – vår kallelse är att hjälpa människor till livet med Jesus.

Varje resa börjar med ett första steg och jag tror att det är avgörande att vi förbereder oss på att hjälpa människor i dessa viktiga ögonblick då människor öppnar sig för Jesus och vill ta emot honom som sin frälsare.

Jag tror att det är viktigt att vi höjer den mentala beredskapen i våra församlingar på att det är möjligt att få se människor komma till tro på Jesus. Oavsett om vi förkunnar eller vägleder i gudstjänster, Alpha-kurser, cellgrupper eller i personliga samtal tror jag vi skulle kunna bli mer frimodiga att ställa frågan: Vill du ta emot Jesus som din frälsare och Herre?

Jag tror också det vore väl­görande för det andliga självförtroendet för många kristna att kunna ge en enklare fortbildning i hur man ber med människor till frälsning och ger en första vägledning in i det nya livet med Jesus. Låt oss tillsammans frimodigt presentera Jesus och inbjuda människor till mötet med honom!

Daniel Röjås

Författare till Att presentera Jesus
(Alpha Sverige)