I Equmeniakyrkan har vi försökt att göra något aktuellt av fastan, de senaste två åren har vi bland annat haft klimatfasta. Det är något med detta att sätta epitet på fastan som skaver i mig. Varför jag reagerade så har jag försökt förstå, jag som lever själv med en stor kärlek till skapelsen.

Jag tror att skavet grundar sig i detta med språket, hur vi uttrycker oss är med och formar våra idéer, vårt handlande och inte minst vår blick. Att tala om klimatfasta styr åtminstone mitt fokus mot klimatet, en förskjutning av blicken som riskerar att få motsatt effekt mot vad fastan vill erbjuda oss. Fastan, som ska mjuka upp våra hjärtan och vända dem mot Fadern, vänder istället vårt fokus mot det skapade. (Rom 1:25)

Att ta fastan på allvar och återvinna dess kraft som vi finner i den kristna traditionen menar jag når många av de goda konsekvenser som eftersträvas i klimatfastan. Fastans anda av avskalande och enkelheten säger samtidigt nej till det frosseri som misshandlar skapelsen. Vårt sökande om insikt i vår del av världens synd tvingar oss till konkret omvändelse. Den synd som får skapelsen att ropa som i födslovåndor. Den synd som får Kristus, förkroppsligad i världens fattiga, att utbrista: ”Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig.” (Rom 8:22, Matt 25:42-43)

Jag vill uppmuntra oss alla att än mer lära oss älska Guds skapelse. Vi behöver söka i Guds ord efter Andens tilltal till en skapelse i kris, gå samman med andra människor som vill stå upp för allt skapat, sprida kunskap och bilda gemenskaper som stöttar varandra i sin omställning. För deras skull som redan i dag tvingas fly från sina förtorkade jordar. För våra barns skull som ska orka sprida hopp i nästa generation. För djuren som jämrande sjunger klagosånger till sin skapare. För Guds skull som bedrövad ser på sin utarmade skapelse.

Men låt oss inte fasta för klimatets skull. Låt oss fasta som ett svar på den heliga Andes maning att vända våra hjärtan till Fadern och gör oss redo att ta emot Sonens förvandlande förlåtelse som vanns i påskens offer. Vi fastar inte för klimatet skull, men när vi fastar borde det bli ett evangelium för allt av Gud skapat.

Gustav Gillsjö