Kristi himmelsfärdsdag är vanligen ingen stor högtid i frikyrklig tradition. Man kan fundera över varför denna dag inte firas med samma självklarhet som påsk och pingst när det finns ett starkt samband mellan de tre?
Det finns nog naturliga förklaringar som att den alltid inträffar på en torsdag och inte en söndag. Eller att den lediga dagen skapar en långhelg och möjlighet att göra någon trevlig utflykt. För samfundsengagerade människor har helgen ofta inneburit kyrkokonferens av med annat att högtidlighålla.
Eller kan det bero på att det inte är lika tydligt varför vi firar Kristi himmelsfärd så som det är med påsk och pingst? Kristi himmelsfärd tycks hamnat i skuggan av uppståndelsen och Andens utgjutande, vilket är underligt eftersom de tre högtiderna är teologiskt förärbundna med varandra samtidigt som det finns ett eget ärende att fira på respektive högtid.
Fyrtionde dagen efter uppståndelsen
I apostlagärningarnas första kapitel skriver evangelisten Lukas att Jesus visar sig under fyrtio dagar för lärjungarna efter sin uppståndelse innan han upptas till himmelen, till Gud faderns högra sida. Därför infaller Kristi himmelsfärdsdag den fyrtionde dagen efter uppståndelsen, nio dagar före pingstdagen. Ordet pingst kommer från grekiskan och betyder femtionde, eftersom pingstdagen infaller den femtionde dagen efter påsk. Och det är först när Jesus upptas till Faderns högra sida som hans Ande sänds till oss.
Vad är det vi firar på Kristi himmelsfärdsdagen? När Jesus upptas av Fadern igen efter att ha blivit människa, lidit, dött och uppstått är det den slutliga bekräftelsen på att Fadern tar emot sonens offer, att uppdraget är slutfört. Jesus beskriver detta i sin förbön: ”Jag har förhärligat dig här på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. Förhärliga nu mig hos dig, fader, med den härlighet jag hade hos dig innan världens var till.” (Joh 17:4–5).
Återkopplar till Johannes inledning av evangeliet
Denna bön återkopplar till Johannes inledning av evangeliet som beskriver hur Ordet som fanns från tidens början, att det fanns hos Gud och att det var Gud.
När Jesus upptas av Gud fader och återvänder till Gudsgemenskapen är det något nytt som sker. Jesu lämnar inte sin mänsklighet på jorden, han är fortfarande Gud och människa genom inkarnationen som skett, om än i ny skepnad efter uppståndelsen. Det innebär att genom Jesus Kristus upptas hela mänskligheten till Faderns högra sida. Denna imaginära bild gör det starkt när vi ber ”Vår fader, du som är i himmelen”. Det är inte en bön som beskriver avstånd och distans utan precis tvärtom. Det uttrycker den närhet till Gud som kommer genom tron på Jesus. I Efesierbrevet beskriver Paulus hur Gud gjort oss levande tillsammans med Kristus vilket innebär att Gud har ”uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himmelen genom Jesus Kristus”.
Blir konkret i nattvardsfirandet
Det eviga livet är här och nu och det är att vi känner Fadern och hans ende son, läser vi i evangelietexten för Krist himmelsfärdsdag (Joh 17:3). Vad betyder detta? Det blir konkret i nattvardsfirandet när vi upplyfter våra hjärtan till Gud i tacksamhet över Jesus död och uppståndelse och när vi sjunger vårt helig, helig, helig tillsammans med hela den himmelska skaran, då är vi verkligen hos Gud. Himmel och jord, det gudomliga och mänskliga förenas i en kosmisk gudstjänst.
Att himmelens port är öppen för mänskligheten är något storslaget att påminna sig om. Och ett dedikerat firande en dag om året hjälper oss till denna blick på hela året och livet med Jesus.
Joakim Hagerius
bitr. kyrkoledare Equmeniakyrkan
LÄGG TILL NY KOMMENTAR