Christoffersson tycker det är svårt att förstå vart kyrkoledningen är på väg och tolkar dopets undanskymda plats som en positionsbestämning. Det är inte avsikten. Tvärtom deklarerar vi tydligt att dopet tillsammans med nattvarden är den starkaste identitetsmarkören för gemenskapen med Gud och varandra genom Jesus Kristus. Med det sagt har Christoffersson en viktig poäng: Dopet kunde fått större utrymme. Det finns anledning att återkomma till kyrkans sakrament, dop och nattvard, i ett framtida kyrkoledarbrev.

Saknar diskussion om Nya Testamentet

Christoffersson saknar också en diskussion om Nya Testamentets betydelse för kristen tro. Den reflektionen är svårare att förstå. All text i Färdplan är väl förankrad i Nya testamentet och det finns rikligt med hänvisningar. Något som hade varit överflödigt om vi inte ansåg det viktigt att grunda det vi skriver i Nya testamentet. När vi diskuterar Bibeln i Färdplan handlar det om bibelbruk i kristen spiritualitet, att bedja med Bibeln. Detta är inte allt som finns att säga om Bibeln eller Nya testamentet, utan ett perspektiv vi valt att lyfta fram för att betona Bibelns fundamentala roll i en rik kristen andlighet.

Behov av att fördjupa och utveckla

Christofferson önskar också att den baptistiska rörelsen och teologin ska ges större dignitet när vi talar om Equmeniakyrkans framtid. Andra skulle säkert på liknande sätt önska sig mer metodism och åter andra mer av Missionskyrkans reformerta eller lutherska arv. Detta visar tydligt på behovet av att fördjupa och utveckla Equmeniakyrkans teologi och identitet som en ekumenisk kyrka. Kristi kyrka är en kropp och det vill vi verka för att gestalta. I Kyrkornas världsråds gemenskap hör Equmeniakyrkan till familjen United/Uniting churches, det vill säga de ekumeniska kyrkorna. Den förenande kyrkan är vår hemvist i den världsvida kyrkan, och som vi skriver i Färdplan tror vi att Equmeniakyrkan har en särskild kallelse att verka för kyrkan synliga enhet och vara en ekumenisk spjutspets lokalt och globalt. Vi som i en annan tid bidrog till kyrkans splittring, av skäl som då var viktiga och legitima, kan i vår tid välja att verka för ett helande av kyrkan. I den riktningen vill vi leda Equmeniakyrkan.

Joakim Hagerius