Kan swedenborgare vara med i Equmeniakyrkan?

Carl-Henric Jaktlund

Carl-Henric Jaktlund. Foto: Mikael M Johansson

Jag kan inte riktigt sluta tänka på texten här i Sändaren om kvinnan som är medlem i Equmeniakyrkan, trots att hon är swedenborgare och därmed inte tror på gudomlig nåd utan på belöning utifrån gärningar. Är det verkligen rimligt att hon får vara med då?

Frågeställningen är begriplig och rimlig, för vart hamnar en kyrka som inte definierar sin tro på ett tydligt sätt som medför att gränser dras? Och samtidigt: Vart hamnar den kyrka som inte tillåter folk att vara med trots att deras tro är yvig, svag, motsägelsefull eller avvikande på annat sätt?

Respekteras för sin tro

Inom Alpha, den grundkurs i kristen tro som hålls inom samfund världen över och bland annat i svenska Equmeniakyrkan, så är det en grundbult att människor som deltar respekteras för sin tro och får framföra den i gruppsamtalet utan att ifrågasättas eller korrigeras.

Är inte det flummigt och gränslöst? Nej, för föredragsdelen som förekommer gruppsamtalet tecknar tydligt kyrkans tro och eftersom tilliten till det budskapet är stort – så stort att det kan kallas gränslöst – så går det slappna av i det efterföljande samtalet. För evangeliet är verksamt och berörande, när människor för höra det och blir bemyndigade att tänka och prata tro så öppnar sig möjligheter för en kontaktyta mellan himmel och jord.

Inte helt överförbart

Nu är ju Alpha inte en församling med medlemskap som medför olika rättigheter och skyldigheter, så helt överförbart är det inte. Samtidigt tror jag det finns något grundläggande vackert och viktigt att lära här: Kyrkans huvudansvar är att vaka över så att den förkunnelse som förmedlas är i linje med dess tro. Utifrån det är man noggrann med vem som ges tillträde till talarstolen men – nu kommer det där ordet igen – gränslös i vem som får lyssna och vara med i samtalet.

Jag förstår att detta inte är en fråga utan utmaningar, men jag tror att något viktigt går förlorat om vi som kyrka inte har tillit till att budskapet om gudomlig nåd faktiskt är så starkt och omvandlande att människor kommer att beröras till förvandling om de får höra det. Ibland tar det dock tid, mycket tid, vilket är en utmärkt möjlighet att få öva på den nåd man förkunnar.

Carl-Henric Jaktlund
Nationell ledare Alpha

 

Hör Carl-Henric Jaktlund och Robert Tjernberg diskutera ovanstående i Sändarens podd.

1 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
CAPTCHA
Stefan de Blanche
Jag är med i Norrmalmskyrkan, Stockholm sedan några månader tillbaka. Har inte sökt min tro utan "Gud" kom hem till mig en morgon i Abrahamsberg, den 8 november förra året. Och på den vägen är det...sökandets väg. Läser nu boken "Tålamod med Gud" av Tomas Halik. Han har myntat uttrycket "Sackaiosmännikor". Personer som är nyfikna, men inte vet hur de skall bete sig. Hans budskap är att kyrkornas viktigaste uppgift är att se och möta alla "Sackaios". Alla osäkra nutidsmänniskor som inte riktigt vet vad de kan tro på. Jag var en av dem. Jag börjar finna en tro och mitt sammanhang. Och denna tro kan ju inte vara mindre värd än någon annans. Jag funderar ofta på "Gud bortom Gud". Alltså Gud bortom alla projektioner och symboler. Dessa kan bli ett hinder - men naturligtvis också en hjälp. Vi är alla skapade till Guds avbild och eftersom "han" kom hem till mig, så tänker jag: -Jag duger nog, med min taffliga tro. Och om jag duger inför "Gud" så måste jag väl också duga innanför kyrkans väggar? Min tro följer nog inte "manualen" bokstavligt, men i Norrmalmskyrkan har jag funnit en plats där det finns mycket "luft mellan pelarna". Min tro behöver det - och jag är tacksam!

 

Till minne