När Elisabeth Sandlund i tidningen Dagen i januari efterlyste en haverikommission efter vad som hänt i Knutby kändes det fullt berättigat. När jag i veckan läser Roland Stahres rannsakande artikel i Dagen och Sune Fahlgrens ledare i Sändaren stärks jag i min åsikt att Pingst FFS grundligt måste undersöka varför inte förkunnelsen i Knutby stoppades. Det är minst lika viktigt att samfundsledningen har en god beredskap för att fånga upp och hantera kommande problemsituationer.

Föreståndaren för Pingst FFS avfärdade i sin tidningsartikel den 17 januari en haverikommission i fallet Knutby. Han säger att han är medveten om att det finns församlingar som har bekymmer, problem och konflikter och förklarar slutligen i artikeln att ”har man gjort upprepade försök i sin församling finns det en upptrampad väg där vi i Pingst FFS finns till hands, och kan hjälpa till med församlingskonsulter och annat”. Trots detta lämnades en pingstförsamling i Skaraborg att själva reda ut en konflikt med sin föreståndare.

En oro föds om det är liknande ledarskap som Pingst FFS vill prioritera inför framtiden. Min oro stärks när en tidigare föreståndare i sitt nuvarande uppdrag som församlingscoach menar att ledarskapet måste få mandat att gå före och fatta beslut. Har vi helt tappat bort förebilden av att vara herdar för hjorden. Petrus beskriver i sitt första brev, kapitel 5 hur en församlingsledning skall uppträda.

Olov Frankner

Tidigare äldste i tre pingstförsamlingar