Förra veckan kom den senaste rapporten av FN:s klimatpanel, IPCC. Den stämmer till eftertanke såväl som framåttanke. Innehållet är ingenting nytt under solen, bara allvarligare.

Vi lever över våra tillgångar och det påverkar vårt jordklot där de förnybara resurserna får allt svårare att återhämta sig.

Förberedelser för FNs klimatmöte i Glasgow (COP26) är i full gång. Bland annat genom den stora vandringen som vi alla kan delta i, Pilgrim's walk for future. Vandringen pågår mellan den 19 juli och den 12 november och är 200 mil lång.

I veckan lämnar pilgrimerna i den stora vandringen Sverige för Danmark. Vandringen fortsätter mot Glasgow. Det går bra att vandra en kortare sträcka och det går bra att delta i vandringen hemma, i närmiljön, genom en pilgrimsvandring på egen hand.

Vandringens syften är åtkomliga, och nödvändiga, för oss alla: Rannsaka sitt liv, staka ut en personlig färdplan och sätta sig i rörelse mot ett mer hållbart liv. Bland syftena finns också att påverka beslutsfattare och stötta politiker som vågar gå före och visa vägen.

Det allvarliga läget för klimatet är vi sedan länge medvetna om. Det är flera år sedan FN:s dåvarande generalsekreterare Ban Ki Moon sa att vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen, och den sista som kan bekämpa klimatförändringarna. Oroande och hoppfullt på samma gång.

Tänk att ha möjligheten att utrota fattigdomen och så oroande att jordens framtid är i våra händer.

Det är många faktorer som bidrar till att vetskapen om klimatets allvarliga läge inte blir verkstad. Kyrkorna har viktiga bidrag för att staka ut färdplan mot större hållbarhet och vända utvecklingen.

Låt oss reflektera och prata mer om frälsning, livsstilsfrågor, hoppet och skapelsekärlek för en hållbar utveckling:

Bibelns grekiska ord för frälsning, metanoja, är starkt. Du går på en väg och vänder helt om. Omvändelse.

Livsstilsfrågor, moral och etik har alltmer blivit en privat fråga.

Vi behöver tala mer med varandra om hur vi lever våra liv i syfte att bygga upp varandra och hjälpa till ett hållbart liv andligt, kroppsligt och själsligt. Det kristna hoppet är komplicerat och behöver djupare och vidare teologisk reflektion.

Samtidigt är det så enkelt som att sätta tillit till bibelns berättelser om uppståndelse, nyskapelse och mirakel.

Bibelns texter, inte minst i Psaltaren, är fulla av en stark förundran och kärlek till skapelsen. Gud själv avslutar varje dag i skapelsens början med att konstatera hur allt var gott.

Där finns en stark drivkraft i att värna den jord Gud älskar.

Slutligen har vi det ekumeniska bidraget. Ordet kommer från grekiskans Oikos som betyder hus.

Oikoumene kan översättas med hela den bebodda världen eller hela Guds hushåll. En ekumenisk strävan uttrycker längtan efter enhet och ett gemensamt ansvar för hela världen, hela mänskligheten.

Ungdomsförbundet Equmenia valde att bära ekumeniken i sitt namn. Kyrkan följde efter. Modigt och lite kaxigt.

Vi behöver visa att vi är värdiga bärare av våra namn och bekämpa klimatförändringarna.

Karin Wiborn, biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan
karin.wiborn@equmeniakyrkan.se