Föreningen Tre Gårdar bildades efter att Svenska Missionskyrkan blev en del av Equmeniakyrkan 2011. Flera av Missionskyrkans distrikt, däribland Västra Götalands distrikt, ägde sommargårdar som nu hamnade utanför Equmeniakyrkans organisation.

De tre gårdar som ingår i föreningen som då bildades är Bobergsgården, Sjöviksgården och Åsengården, berättar Jacob Wahll som sedan 2020 är föreningens ordförande.

Tack vare att distriktsorganisationen i Missionskyrkan överlät alla tillgångar till föreningen Tre Gårdar när Equmeniakyrkan bildades så finns det pengar i kassan som nu kan användas under de magra år som blivit en följd av pandemin.

– Vi har bara anställd personal på en av gårdarna, Sjöviksgården, men den har vi korttidspermitterat tills vidare på grund av pandemin. För övrigt samordnas driften av kommittéer bestående av folk från Equmeniakyrkans församlingar. Varken förra sommaren eller den här sommaren kommer vi att ta emot så många större grupper som vi brukar. I stället försöker vi hyra ut till familjer, mindre grupper och vandrarhemsgäster. Detta påverkar naturligtvis vår ekonomi. Vi gick cirka 800 000 kronor back förra året och det lär bli ungefär samma resultat i år. Allt beror på hur hösten utvecklas.

Sändaren träffar Jacob Wahll på Bobergsgården, utanför Falkenberg. Gården, som gamla skaraborgsdistriktet av SMF/SMU köpte in 1979 från Lidköpings kommun, har betytt mycket för honom på ett personligt plan. Här träffade han sin blivande fru som 14-åring på ett tonårsläger. De förlovade sig på gården och har återvänt många somrar med sina barn. Nyligen firade han sin 50-årsdag där tillsammans med familjen.

– Jag tror att sommargårdarna fortfarande har en viktig funktion att fylla, även om vi sett att antalet församlingsgrupper som vill hyra har blivit färre. Däremot tar vi emot många konfirmander och andra ungdomsgrupper.

Jacob Wahll menar att individualiseringen i samhället, som också speglar av sig i församlingarna, har bidragit till att människor hellre gör upplevelser på egen hand än i grupp. Om det kommer att ändras efter en lång period av att vara isolerad återstår att se.

Men det är många som saknar gemenskapen. Sommargårdarna skulle kunna vara mötesplatser där man kan fördjupa relationer men också får tid att prata om sin tro och vad som är viktigt i livet. Sådana samtal som det annars är svårt att få till i dagens samhälle.

Styrelseordförande Wahll visar med stolthet upp Bobergsgårdens lokaler och markerna som bjuder på en hänförande havsutsikt. Han önskar att fler skulle upptäcka den stora tillgång han tycker att gårdarna är och också viljan att engagera sig.

Redan i dag finns det många som arbetar ideellt men det behövs fler som kan ställa upp praktiskt för att finnas på plats och ta emot gäster men också för att sköta underhållet på fastigheterna.

– Framför allt har vi svårt att hitta det engagemanget kring Sjöviksgården men hoppas att det nu ska bli bättre då vi precis börjat rekrytera medlemmar till en kommitté även där.

Av de tre gårdarna är det bara Åsengården som är knuten till en lokal församling. Gården samägs av föreningen Tre Gårdar och Vängdala Equmeniaförsamling.

Det märks på det goda underhållet av gården att det finns engagerade människor som bor i närheten av gården och som ser den som sitt ansvar, menar Jacob Wahll.

Att så få församlingar i regionen är engagerade i Tre Gårdar tror han delvis beror på att många har egna sommarhem. På det senaste årsmötet, som var digitalt via zoom, var endast 21 av medlemsförsamlingarna och två av equmeniaföreningarna representerade av totalt cirka 200 medlemmar.

Trots det låga deltagarantalet fortsätter församlingarna och föreningar att vara medlemmar och betala den symboliska årsavgiften.

– Det finns säkert en del som tycker att vi borde sälja gårdarna som ju är värda en ansenlig summa pengar med dagens markpriser. Men skulle vi göra det kommer vi aldrig att ha råd att köpa tillbaka dem i en framtid, om de ens finns kvar då, säger Jacob Wahll.