24-åringen som blev härligt frälst

Det cirkulerar en havsörn uppe i den ljusblå skyn. Den spanar troligen in något litet och ätbart som rör sig där nere på det stora och öppna såret i naturen nedanför, ett enormt kalhygge.

Sällan är det hela och det trasiga likt punkter på en enda linje som byter av varandra, från helt till trasigt eller från trasigt till helt. Allt som oftast befinner de sig i samma tidsutrymme under en tid och existerar där bredvid varandra. Som faktumet att det går att sörja och glädjas på samma gång. Som faktumet att ytterst lite skiljer oss från dem som vi tror oss vara helt olika. Som faktumet att en människa är oändligt mycket mer än det vi tror oss se och veta.

Exploderar till slut

Människor som gång på gång blivit nedbankade i olika fack av andra exploderar till slut. Eller imploderar. Ibland hörs smällen tydligt, ibland sker den i det fördolda. Det största som finns är när en människa får finna sig själv i Gud och blomma ut till att bli den som den verkligen är tänkt att vara. Men, ibland går vi sönder, oavsett, av alla möjliga anledningar. Som tur var finns det också alla möjligheter till uppbyggnad igen.

Jag minns glädjen över 24-åringen som började sjunga i kyrkans gospelkör och som blev härligt frälst på köpet, för att låna det språkbruk som introducerades av en del av de lite äldre i församlingen.

Det var härligt och det var sant. Det bästa som kan hända faktiskt, men det fanns fortfarande stråk av saker som inte omedelbart förvandlades från en dag till en annan, det är också sant. Men nu var det ju härligt frälst som gällde, men de där lite mer svårarbetade och ännu ofärdiga processerna stod fortfarande och pockade i bakgrunden medan alla stod och log stort mot mig. Det var jag som var 24-åringen och jag var högst ovan vid att kalla mig både kristen och dessutom pingstvän som ung vuxen i en storstad.

Och jag bar med mig ett bagage som jag kunde fundera på där i början om Gud skulle ta och svepa bort med ett trollspö?

Blir det någon skillnad i livet?

Från trasigt till helt, på en gång? Kanske ville jag göra en Nikodemos som i det där samtalet han för med Jesus i Johannesevangeliets tredje kapitel, och ställa den där frågan som kändes både dum, kanske lite larvig men också jätteviktig på samma gång. Han ville ju verkligen bara veta hur i allsin dar det skulle gå till att födas på nytt. Och förresten, blir det någon skillnad i livet? Jesus svar blir inte glasklart för den ovane, men summa summarum, vänd dig och håll dig till mig ­(Jesus) och där börjar det.

Några helt nya små barn blir vi inte igen, men visst stapplas det en hel del ändå, men sen kan det vara väldigt vackert och nödvändigt att få bli vuxen. De där 24 åren jag hade levt innan jag blev ”härligt frälst”, de skulle följa med in i det nya livet.

I dag är jag glad för att de inte bara raderades där i ett slag, utan i stället fick ett nytt ljus över sig. Både skönt och smärtsamt på samma gång.

Förmodligen livslånga processer

Det finns saker som Gud har förvandlat omedelbart. Andra har krävt sina processer, några av dem blir förmodligen livslånga. Det känns viktigt att få prioritera dem i en värld som ofta väljer bort de längre, viktiga processerna eller stagnerar i dem, söker sina quick fixs och det svartvita, och dessutom googlar svaren till melodikrysset.

Jag är tacksam för alla stora leenden där i början på vandringen, ni visste ju att jag hade påbörjat en av de bästa resorna.

Therese Palmqvist
pastor i Leksand