Är det skillnad på folk och folk?

Ideella krafter organiserade lastbilstransporter med mat och förnödenheter, lager av vedkaminer köptes upp och skänktes, pengar samlades in. Och kriget har fått enorm uppmärksamhet. Västmedier har rapporterat om kriget i realtid dygnet runt.

Samtidigt finns det andra krig som ­skördar lika många offer, men som inte alls går igenom mediebruset. Kriget i Jemen exempelvis. En ­meningslös konflikt där två regionala stormakter i snart tio år tävlat om inflytande på bekostnad av det jemenitiska folket. År 2021 beräknade FN att kriget då, mellan 2014 och 2021, hade skördat 377 000 offer, 70 procent av dessa är barn under fem år. Trots allt meningslöst lidande som främst drabbar civila, trots Irans och Saudiarabiens skrupellösa beteende, så verkar vi till synes oberörda. Så oberörda, att vi till och med fort­sätter att göra affärer med Saudiarabien.

Knappt höjer på ögonbrynen

Så varför reagerar vi så olika på två krig? ­Varför får det ena all vår uppmärksamhet, medan vi knappt höjer på ögonbrynen åt det andra?

Svaret är antagligen, därför att vi är män­niskor.

För är man människa har närheten ­betydelse. Trots att vi bekänner oss till principen om alla människors lika värde är det för de flesta av oss lättare att identifiera sig med en ukrainare än en jemenit. Det är enklare att identifiera sig med dem som är lika en själv och är nära, än den som är olik en själv och bor långt borta.

Jesus hade säkert organiserat hjälptransport

Men bara för att det mänskligt är det inte ­säkert att det är kristet. För Jesus utmanar ständigt denna närhetsprincip. Han verkade göra det till ett personligt signum att konsekvent välja att identifiera sig med dem som var olik honom själv: samarier, tullindrivare, prostituerade. När hans nära vill dra in honom i den lilla familje­gemenskapen uttrycker han, en smula okänsligt kanske, att familjen inte längre är så liten som de tror: ”Var och en som gör Guds vilja är min bror, min syster och min mor”. Därför. Om Jesus hade levt i dag hade han säkert organiserat för en hjälptransport till de jemenitiska barnen.

Och kyrkan är – när den lever sin kallelse – universalistisk. Den är till för världen, för alla, med ett alldeles särskilt fokus för de som ­befinner sig i periferin. Därför begav sig ­missionärer till jordens alla hörn, därför har kyrkan värnat människor oavsett bakgrund, härkomst och ålder (också ofödda och hjärn­döda). Varje människa är älskad, värdefull och viktig. Lider en människa, så lider vi alla. Närhetsprincipen överskuggas av tron på att vi är en och samma kropp.

Planeten är skapad Gud

Utifrån förmågan att också uppmärksamma dem som är långt borta borde kyrkan kunna ha kapacitet att gå i bräschen i kampen för att värna allt liv. Driva kamp för förbud av fossila bränslen, skydda utrotningshotade paddor, våtmarker och glaciärer. Inte för att det intuitivt känns rätt, men eftersom allt liv är heligt, eftersom den här planeten är skapad av Gud, viktig, värdefull, vacker, och eftersom vi är satta på jorden för att vårda och helga denna skapelse.

För den sakens skull behöver du inte ha dåligt samvete för att du älskar dina egna barn mer än din grannes, eller bryr dig mer om situationen i Ukraina än i Jemen. Du är människa, och det är mänskligt. Men kalla det inte kristet. För ska vi följa Jesus, då måste vi också värna dem som är längst bort och annorlunda oss själva.

Emil Mattson
direktor för Räddningsmissionen i Göteborg