Jag läste en artikel i en vetenskaplig tidskrift för några år sedan. Man hade gjort en undersökning på vad som hände med barn som fick ett tillvänt ansikte och ett frånvänt ansikte.
Det visade sig att de barn som fick ett frånvänt ansikte hade svårare med empati, hamnade oftare i konflikter, fick låg självkänsla. Vissa fick inlärningsproblem.
Men hos de barn som fått ett tillvänt ansikte ökade självkänslan, de hamnade inte lika ofta i konflikter och kunde lättare känna med andra människor.
När jag läste artikeln så blev jag påmind alla gånger jag fått ta emot (eller be) välsignelsen, den som slutar med att Gud vänder sitt ansikte till oss.
Om det stämmer att ett tillvänt ansikte kan betyda så mycket, så kanske vi borde vara mer en del av den bönen också vi.
Kan det vara ett enkelt, genialiskt litet sätt att vara med och förändra världen, som Gud byggt in i sin välsignelse, ja i själva skapelsen?
Att se till någon kostar också något, det kräver att blicken styrs till något vi ibland inte vill, ibland inte orkar.
Varje måndag så får jag en notis i telefonen om hur mycket min genomsnittliga skärmtid har varit under veckan. Det kan röra sig allt mellan ett par timmar till fyra-fem timmar ibland. Den osminkade sanningen.
Det är alltså en genomsnittlig tid då mitt ansikte är tillvänt mobilen och på samma gång frånvänt alla andra. Mina barn, min fru, kollegor och grannar.
Kanske också från det som händer i världen, smärtan i de ukrainska ögonen, de tyngda axlarna hos den som fått ett tråkigt besked, hopplösheten i barns ögon som lever i svältområden. Att se till någon kostar också något, det kräver att blicken styrs till något vi ibland inte vill, ibland inte orkar. Något som kräver av oss att vi får återvända för att hämta styrkan hos den som ständigt vänder sitt ansikte till oss.
Så. Tänk om vi skulle bestämma oss för att ge vår omgivning ett tillvänt ansikte. Att efter två år av inställda möten, läkande se varandra i ögonen och dessutom dela med oss av både självkänsla och empati.
Förra året var det en svår fråga att svara på, Vad händer i sommar då? Det här året har jag formulerat ett svar att leva efter; Jo jag tänkte försöka att ge min omgivning ett tillvänt ansikte.
Jacob Langvik
skolpastor, författare
KOMMENTARER