Ett lämpligt stopp på vägen till och från Åland som vi seglade runt, alltså det fasta Åland vill säga – hela Åland består av 6 700 öar, kobbar och skär och det rundar man inte så lätt precis!

Hur som helst så är det egentligen det första mötet med Fejan som jag vill berätta om. Under våren 2020 hade coronaviruset slagit till med väldig kraft i vårt land och vi hade blivit tvungna att bekanta oss med verkligheten bakom begrepp som smittspridning, smittskydd, restriktioner och karantän. Ja, vi har inte glömt och viruset härjar fortfarande om än i en mildare variant och vi har fått vaccin som ett redskap att bekämpa det.

Fartyg från Ryssland och Finland

Men då 2020 kändes det väldigt speciellt när jag började läsa lite historik om ön på en informationsskylt. Det handlade om koleraepidemin som drog fram över Europa mot slutet av 1800-talet. De svenska myndigheterna ville stoppa den fruktade sjukdomen redan vid landets gränser. Så ön Fejan blev platsen där man anlade Ostkustens karantänstation för fartyg från Ryssland och Finland. Under sommaren 1892 byggdes i rasande fart ett karantänsjukhus, en desinfektionsstuga och likande kringbyggnader samt en läkarvilla (jag återkommer till den) för att stoppa den fruktade koleran från att nå huvudstaden. När det var som värst år 1894 låg där 196 fartyg med 3 000 personer i karantän, men endast fyra personer dog. Smittan nådde heller aldrig Stockholm. Jag minns hur imponerad jag var då och fortfarande är, av hur handlingskraftigt man hanterade den hotande epidemin för över hundra år sedan.

Starka kopplingar till missionen

Så var det det där med läkarvillan, eller Kongovillan som huset kallas. Ni förstår säkert att jag reagerade på namnet och det visar sig att det finns starka kopplingar till missionen. År 1881 startar Svenska Missionsförbundet mission i Kongo, som då var en belgisk koloni. Jag läser vidare på informationsskylten om Fejan att doktorsvillan var ett monteringsfärdigt hus som skulle skeppas till Kongo som missionsstation. Men den exproprierades på kajen och fraktades i stället i all hast till Fejan för att fungera som doktorsvilla. Jag vet inte hur man reagerade på det då i Missionsförbundet, här eller i Kongo som väntade på huset. Men så här långt i efterhand kan jag konstatera att det inte alltid blir som det är tänkt – men att det kan bli bra ändå. Huset togs i tjänst för det goda, för människors skull, om än inte där det var tänkt att göra nytta. Resurser omfördelas och jag vet som sagt inte hur det blev i Kongo. Förhoppningsvis kunde nya missionsmedel samlas in, så att ett nytt monteringsfärdigt hus kunde skeppas iväg så småningom. 

Genomgångsläger för flyktingar

På Fejan stod ett större sjukhus i tegel färdigt 1906, men inga flera koleraepidemier inträffande. Dock, vid slutet av andra världskriget, hösten 1944, flydde cirka 30 000 balter över Östersjön i små roddbåtar och slitna skutor och sjukhuset på Fejan kunde tas i bruk som ett genomgångsläger för flyktingarna.

1994 arrenderade Skärgårdsstiftelsen en del av marken på Fejan och rustade upp byggnaderna. I dag är det första sjukhuset som byggdes ett vandrarhem. Alldeles intill står den stolta doktorsvillan Kongo, också den upprustad och fin.

Christina Lindgren
sjukhuspastor