Livets valkampanj pågår ständigt

Sara Kamfors

Några av oss suckar av lättnad i dag att det änt­ligen är över. Andra av oss längtar redan till nästa gång, om fyra år, då det är dags igen för nya valkampanjer.

100 år av demokrati stod det i våras överst i högra hörnet på tv-rutan. En påminnelse om att allas röst är lika mycket värd och viktig. Ditt val och mitt val får konsekvenser för oss alla. Men livets valkampanj är inte slut. Den pågår ständigt. Hela tiden upplever vi saker som påverkar oss och ibland oönskat påtvingar oss ett annat liv än det vi själva planerat. Då behöver vi välja, att leva kvar i det gamla eller motta det nya. Hur ont det än gör. Åldrande, sjuk­domar och förluster drabbar oss. Med åldern kommer krämporna. Något vi alla är väl medvetna om, på pappret i alla fall. Frågan är om jag väljer att leva som en 30-åring trots mina knappa 50, eller om jag välkomnar min ålder med allt vad det innebär? Sjukdomar kan ­innebära begränsningar, att avstå från det roliga, att anpassa sig efter sin förmåga eller att göra saker på ett annat vis. Förluster kan göra oss mindre modiga och hindra oss från värdefulla möten med människor.

Weekendresa till Göteborg

En helg i våras tog vi mod till oss och gjorde något vi inte gjort på väldigt länge, nu med helt andra förutsättningar. Vi vågade oss iväg på en liten weekendresa till Göteborg.
Ett sorl av förväntan och upprymdhet fyllde ­salen tillsammans med några toner av stråkar och träblås från orkesterdiket. Jag kände en svag doft av blommig parfym när jag reste på mig för att släppa förbi kvinnan med platsen längre in på ­raden. På Göteborgsoperans scen väntade en musikal med Håkan Hellströms låtar.

Nickade medryckande

Under föreställningen sneglade jag till höger där döttrarna satt. Vår yngsta dotter hade tagit av sig skorna och satt på knä, lätt framåtböjd med vidöppna ögon. Den äldsta nickade medryckande. Vid slutnumret blinkade jag bort en tår. Det framkallade ett hopp genom allt det svåra. Ute i den trånga foajén gick min livskamrat mot kapprummet medan döttrarna och jag drog oss mot en bänk. Plötsligt hörde vi tonerna från slutnumret. Ut från den ena publikingången kom delar av ensemblen och sjöng, om och om igen, på den sista strofen. ”Jag tror när vi går genom ­tiden att allt det bästa inte hänt än.”

Efter frukosten nästa dag låg jag i sängen, ­ensam kvar på hotellrummet. Jag samlade mina krafter när övriga familjen tog en shoppingtur nere på stan. Låten från kvällen innan ljöd i huvudet.

Ylva Eggehorns dikt

Från Håkan till Ylva Eggehorn kan vägen ­tyckas lång. Men, Ylva skriver i en av sina dikter om smärtan som går som ett svärd genom dig. Kanske är det inte ett svärd utan en stämgaffel och du blir den musik du alltid längtat efter att få höra. Om mitt liv hade blivit som jag tänkt mig finns det saker jag aldrig hade fått upptäcka. Roliga ­saker, värdefulla relationer och nya utmaningar. Till exempel hade jag med stor sannolikhet aldrig börjat skriva och hamnat på baksidan av Sändaren.

För Gud finns ingen förlorad tid eller förlorade liv.

Handlar om att välja

För dig och mig handlar det om att välja. Väljer vi självömkans och bitterhetens väg eller väljer vi livet. Livet Gud vill att vi ska leva. Det val vi gör får konsekvenser även för vår omgivning. På livets valaffischer står början på Håkan Hellströms låt: ”Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont. Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod, som ett hjärta som vägrar sluta slå. När varje bön gått åt, fortsätt.”

Sara Kamfors
utbildad biomedicinsk analytiker, medlem i Tabergs missionsförsamling

Fakta:

Nästa vecka: Rune W Dahlén

1 Kommentar

KOMMENTARER

Eva Hylander
En viktig krönika. Vi har verkligen alltid ett val - Vad gör jag nu? Hur hanterar jag den här situationen? Vem vill jag vara i den här världen? Tack Sara

 

Till minne