De lämnade allt

 En resepredikant som använt Simons båt som talarstol uppmanade honom att ro ut på djupet och pröva fiskelyckan där. Simon var visserligen färdigfiskad efter en natt utan fångst, men – troligen häpen över undervisningen han hört – sa han: Okej, för din skull.

Vem var då denna Simon? Vi vet allt om honom, och ändå så lite. Troligen var han jämnårig med Jesus, i dåvarande medelåldern när det begav sig. Han var gift. Om han hade barn vet vi inte, men svärmor hade han i alla fall. Han kom från en fiskarsläkt och ingick i ett arbetslag.

Om han hade mött Jesus tidigare vet vi inte, men det är inte helt otroligt eftersom hans lillebror Andreas hade tillbringat en tid med Johannes döparen innan Jesus landade på brödernas strand vid Gennesaretsjön. Tvekade att följa Jesus verkade Simon ändå inte göra.

Lämnade allt för att bli människofiskare

Omedelbart lämnade han båten, näten, fångsten, familjeföretaget för att bli människofiskare. Tveksamhet verkar inte vara hans mest framträdande personlighetsdrag. Vad tänkte Simon Petrus när han lämnade allt och följde Jesus? Kunde han ana att människor två tusen år senare fortfarande skulle berätta om honom, måla hans ikoner och tänka sig honom med Himmelrikets nyckel i sin hand? Eller hoppades han att han funnit en fiskerikonsult som skulle kunna lära honom allt det hans pappa inte hade lärt honom?

Vad innebar det för honom att lägga ut på djupet? Vad betydde det? Anade han att han en dag skulle ge feghet och förnekelse ett ansikte? Och påminnas om detta i tusentals predikningar i tusentals kyrkor under tusentals år? Tänkte han sig ett liv på dammiga landsvägar, bland sjuka, utstötta, ifrågasatta och små? Var det värt vägvalet? Kunde han föreställa sig att han om något år skulle predika i Jerusalem så att den lilla församlingens antal där mångdubblades?

Framtiden han inte kunde ana

Och alla resor? Inte trodde han väl att folk långt efter hans död skulle bygga katedraler i hans namn och se honom som urtypen för en efterföljare till Jesus? Hade han en känsla av att han en dag skulle korsfästas upp och ner för sin tro skull, att han skulle bli så farlig … så viktig?

Eller var det precis så han tänkte? I vilket fall. Tillsammans med sina två kamrater rodde de i land, lämnade allt och följde Jesus. Vad var det som gav dem övertygelsen om att detta var det enda förnuftiga alternativet? Vad hade berört dem så djupt? Var det undervisningen eller fiskelyckan?

Vad var det som fick dig en gång att följa Jesus? Vad var det du attraherades av? Och vad var det du ville bli? Människofiskare? Vad manade oss ut på denna vandring? Vad hade vi för alternativ? Hur såg valmöjligheterna ut? Gick vi i familjens fotspår eller var det ett trotsigt uppbrott som fick oss att ta det där steget? Var det värt det?

Tomas Boström
visförfattare