Sorg läker men måste få ta tid

 De ställer frågor om vem han är som agerar med sådan makt och myndighet, ofta blir dock reaktionerna splittrade. Dessa tecken kan ses inom ramen för ”redan nu – ännu inte”. De föregriper Guds rikes fullhet som kommit i och med Jesus men som samtidigt är något vi väntar på ska ske. När Jesus uppväcker Lasaros är det som en glimt av den tillkommande världens liv blir synlig, möjlig att få ta del av. Guds seger över ondska och död föregrips och stärker hoppet – också hos oss. Berättelsen om Lasaros är också en berättelse om sorg och vad den kan föra med sig.  Ett förlopp som går att känna igen här och nu i mötet med sorg, sin egen eller andras. 
 

Resan genom sorgen

Det går att känna igen den drabbades resa genom sorgen. För det finns en väg genom sorg när vi drabbas och måste leva vidare trots den eller det vi har förlorat. Sorg är den adekvata reaktionen vid förlust och det handlar inte bara om död. Relationer kan gå förlorade och behöva sörjas, olycka eller ohälsa kan göra att man förlorar förmågor eller någon kroppsdel, arbetslöshet kan i vissa fall innebära en förlust som slår hårt mot självkänslan osv. All sorg behöver tas om hand.
Sorg är inte enbart en känsla, i sorgen finns många känslor som måste få uttryckas. Maria, gråter, vännerna som kommit hem till dem för att vara med dem, trösta med sin närvaro, gråter och Jesus gråter. Gråt är naturligt men inte alla har tillgång till tårar som lindrar. Ilska och skuld ryms också i sorgen. Hur många kan inte känna igen sig i systrarnas förtvivlade förebråelse mot Jesus: ”Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.” Om, om – om man kunnat vrida tillbaka tiden, om man hade förstått vad som var på väg att hända, om man sagt eller gjort något annorlunda… Man behöver gå igenom och liksom älta eller snarare bearbeta händelsen om och om igen för att självanklagelserna så småningom kan tystna.
När det går att få fatt i tankar om vad som varit möjlig att göra där och då, i den situationen.

Uthärdar smärtan tillsammans

Tröst är något som kan uppstå när vi delar sorg med varandra, när vi uthärdar smärtan tillsammans. Maria hade vänner omkring sig som var uppmärksamma på henne och hennes reaktioner, som följde med henne när hon hastigt reste sig och gick ut. En inkännande och följsam omsorg när det värsta hänt. 
Jag brukar tänka att sorg läker, att det tar tid och måste få ha sin tid. Det är en process att gå igenom. Sorgebearbetning är som att påbörja och göra en resa där en svår upplevelse ska bli till en erfarenhet som man sedan har med sig i livet. En resa där det är gott att ha medvandrare en bit av vägen. Målet är inte att glömma, men att bli fri att orientera sig på nytt, finna ny väg.
”Gör honom fri, säger Jesus om Lasaros, gör ­honom fri och låt honom gå!”
 

Christina Lindgren
pastor i Equmeniakyrkan