Viktiga lärdomar om rasism och vit överhöghet

 Den militanta medborgarrättskämpen Malcom X sa en gång: ”Rasism är som en Cadillac. Det kommer en ny modell varje år.” 
Och på tal om bilar. Henry Ford var en hätsk antisemit som med hjälp av den lönsamma bildindustrin stödde rasbiologin ekonomiskt.
Det är sådant man får lära sig i Lennart Pehrsons bok Vithetens lön - en historia om rasism som fokuserar på USA men också har en del att säga om europeisk kolonialism. Den pågående högernationalistiska framryckning som skapar motsättningar mellan etniska grupper får också plats mellan pärmarna. Gammalt och nytt, alltså, i oskön blandning. 
Som svensk ­utrikeskorrespondent har författaren bevakat amerikansk ekonomi och politik i mer än 25 år. Med säker hand leverar han kunskap ur sitt välfyllda skafferi. Utvecklingslinjer tecknas med hjälp av enskilda dramatiska öden och  avgörande ­politiska beslut. 
 

Naturgiven vit överhöghet

Bokens titel är hämtad från den amerikanske sociologen och historikern W.E.B. Du Bois (1868–1963). Med begreppet ”vithetens lön” syftade han på hudfärgens statusbestämmande roll. Vithet var en tungt vägande egendom, en av naturen given resurs. Uppfattningen att det fanns en naturgiven vit överhöghet låg bakom kolonialismen och slavhandeln.
Lennart Pehrson skildrar förtjänstfullt den tydliga kopplingen mellan ekonomi och rasism. Slaveriet gjorde bomullsproduktionen i den amerikanska södern utomordentligt lönsam. Och ekonomin trumfade högtidliga deklarationer. Thomas Jefferson, huvudförfattare till USA:s självständighetsförklaring och kallad ”frihetens apostel”, var slavägare. Det var för övrigt även George Washington, landets första president. 

Slutet för slavsystemet

Europa berikade sig på kolonialismen, Nordamerika på slaveriet. Övertygelsen om den vita överhögheten var lönsam varhelst den fick genomslag. Men så småningom gjorde sig de liberala idéerna gällande, och nordstaternas seger över sydstaterna i det amerikanska inbördeskriget 1861–1865 markerade slutet för slavsystemet i USA. 
Det betydde inte att tanken på vit överhöghet var utrotad. Lennart Pehrson skildrar den ­fortsatta kampen för de svartas medborgarrätt, där namn som Rosa Parks och Martin Luther King för alltid är inskrivna i historien. 
Den senare var pastor, en i raden av kristna ledare som  genom rasismens historia stått upp för alla människors lika värde. Alla gjorde det inte under kampen mot slaveriet, det är sant, men Lennart Pehrsson ger kristna aktivister en välförtjänt del av äran för att det omänskliga systemet så småningom avvecklades. 
 

Omfattande väckelserörelse

Han skriver bland annat om The Second Great Awakening, den omfattande väckelserörelse som under 1800-talets första hälft födde initiativ till viktiga sociala reformer. I det sammanhanget saknar jag namnet Charles Finney, väckelsepredikanten som var av de mest inflytelserika ledarna för väckelsen och stark motståndare till alla former av rasism. Han kallade slaveriet en allvarlig nationell synd och kritiserade skarpt behandlingen av USA:s urbefolkning, indianerna.  
Den rösten kunde gott ha fått plats i Lennart Pehrsons läsvärda och viktiga bok.