Den lilla skriften Färdplan, som presenterats i Sändaren av kyrkoledare Hagerius, är spännande läsning. Det är en bok som i sin litenhet ger en mängd material för djup begrundan av församling och samtid.
Den åtföljs av en mycket bra studieplan. Värd studium i våra församlingar. Men jag har några frågor till Hagerius.
Utan att veta vart man är på väg är det svårt att skapa en färdplan. Så vart vill ni leda Equmeniakyrkan? Historieskrivningen slirar. Frikyrkorörelsen uppstod inte på 1800-talet, den grundades under 1500-talet i den gren av reformationen som fått namnet ”Den radikala reformationen”. I Färdplan berättas om medlemsutvecklingen i de tre bildarsamfunden. Kanske borde nämnas att Pingströrelsen och Örebromissionen (nu Evangeliska frikyrkan) lämnat Baptistsamfundet. Baptismen var alltså betydligt större. I dag har dessa två kyrkosamfund tillsammans dubbelt så många medlemmar som hela Equmeniakyrkan. Och vi får en alldeles annan bild om vi tittar utanför Sveriges gränser. Jag säger inte detta för att bara grinigt påpeka att ”baptisterna var fler”, utan för att säga att den baptistiska rörelsen och dess teologi kanske bör få en något större dignitet när vi talar framtid. Och varför nämns på sidan 32 bara att metodister och baptister ”trots skillnader i kyrkosyn och sakramentsförvaltning bildade en ny kyrka”? Var finns missionsförbundarna? Svenska missionsförbundet (SMF) utvecklades ur Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, en rörelse inom Svenska kyrkan (SvK), men blev inte samfund, som baptisterna, utan just missionsförbund, inom SvK. SMF är den lutherska roten i Equmeniakyrkan. Detta säger jag trots att Lars Lindberg hävdade att Missionsförbundet är reformert, inte lutherskt. Riktas en ekumenisk ”spjutspets” också mot dem?
Finner inga tankar om dopet
Jag finner inga tankar om dopet i Färdplan! Dopet som är kyrkans och predikan grund, missionens centrala budskap. Är ”färdplanen” kanske att bli en ”kyrka” utan dop? Andra kyrkor, till exempel Svenska kyrkan, predikar ständigt dopet och har dop som grund för deltagande i nattvarden. Skall vi inte längre predika dopet? Kort sagt: vilken ecklesiologi företräder våra kyrkoledare?
Vad vill ni göra med nattvarden? I Nya Testamentets värld, liksom hela kyrkohistoriens, är nattvarden fast knuten till församlingen. Men nattvarden framstår i Färdplan främst som ett medel för mission. Hela världen inbjuds till bordet! Vi behöver en större debatt om sakramenten.
Nya Testamentets betydelse för kristen tro diskuteras inte i Färdplan. Behöver vi ”läsare” inte längre studera grunden för tro och praxis? Vilken roll skall NT spela?
Inte överens om definition
För övrigt är jag inte överens om definitionen av våra samfund som ” föreningskyrkor”. De var faktiskt trossamfund. Kan du påstå att våra medlemmar bekände sig till en förening? Nej! Man bekände sig till en troende församling. Men församlingarna behövde organisera och registrera sig, på grund sin funktion och sin plats i samhället. Observera: man skapade inte stiftelser! Alla skulle vara lika delaktiga och lika ansvariga.
Olle Christoffersson
LÄGG TILL NY KOMMENTAR