Därför är vi så många som reagerar

1 Hagevi använder ”evangelisk” som benämning på en specifik teologi som i många andra sammanhang definieras som ”evangelikal”. Han hänvisar till religionssociologin men även religionssociologer kan använda ”evangelikal” och det är ett gängse internationellt begrepp för en viss typ av konservativ teologi. Till den hör bland annat en specifik syn på Bibeln, Jesus, försoningen, och så vidare. 
Många som inte bekänner sig till denna teologi (till exempel liberaler) reagerar på beskrivningen av evangelikal teologi som evangelisk, eftersom de själva sätter evangeliet i centrum minst lika mycket, men tolkar det delvis annorlunda – evangeliskt och liberalt.

2 Trots att många invändningar mot valet av Piensoho handlade om proceduren och det faktum att han inte varit delaktig i bildarsamfundens process och Equmeniakyrkans utveckling de senaste 18 åren, så menar Hagevi att kritiken egentligen handlar om att Piensoho vill sätta Jesus i centrum. Detta väcker förstås reaktioner hos alla som – liberaler eller inte – faktiskt ser det som viktigt att sätta Jesus Kristus i centrum, men inte röstade på Piensoho av diverse skäl. 
Hagevi har i genmälen försökt förklara att han menade att evangelikala kristna mer än andra sätter Jesus i centrum just genom sin specifika teologi som han kallar evangelisk (”… hur de med evangelisk teologi gör när de sätter Jesus i centrum”). Men att evangelikaler är bättre på att sätta Jesus i centrum genom evangelikal teologi än andra är knappast en meningsfull analys. Liberaler är förstås bättre än evangelikaler på att sätta Jesus i centrum genom liberal teologi, inte evangelikal. 

Att en rörelse växer kan vara alltifrån positivt till djupt problematiskt. Och tendenser håller inte alltid i sig. Det beror på riktningen och sammanhanget.

I flera genmälen säger Hagevi att ”[e]n del kanske försöker sätta Jesus i centrum på annat sätt” än genom evangelikal teologi, eller liknande. Genomgående är ”kanske”. Här bekräftas hans utgångspunkt: icke-evangelikaler är mindre Jesus-orienterade, även om några kanske försöker. Det är inte konstigt om alla som inte omfattar den evangelikala teologins tolkningar men sätter Jesus i centrum minst lika mycket reagerar.

3 Hagevi förknippar liberal teologi med Stockholmstrakten. Debatten i sin helhet, såväl före som under och efter kyrkokonferensen, visar på stor geografisk spridning – både vad gäller reaktionerna på kyrkoledarvalet och efterföljande debatt. Men för att komma längre än en kvalificerad gissning behövs pålitlig statistik.

4 Hagevi tar i olika genmälen upp demokratifrågan. Han säger att en minoritet inte är detsamma som en majoritet. Han säger att det skaver att tala om mångfald om man agerat mot ökad mångfald genom att inte rösta för Piensoho. Men minoriteten som inte röstade för kanske upplevde att förslaget inte ledde till ökad mångfald? Och är det inte högst demokratiskt i en folkrörelsekyrka att i en konferens argumentera för sina ståndpunkter och representera sina församlingar för att därefter rösta och sedan göra det bästa av majoritetens beslut? Att klandra minoritetens deltagande i den demokratiska processen är att försöka tysta den och på det reagerar många.

5 Hagevis karakterisering av liberal teologi är orättvis. I ett genmäle skriver han att ”liberalteologi tonar ned betydelsen av Jesus, personlig tro och evangelisation samt menar att Gud inte agerar i denna världen”. Vidare att liberalteologi ”kan beskriva Jesus offer på korset som en primitiv idé, förneka inkarnation, jungfrufödsel, Jesus kroppsliga uppståndelse och andra mirakel. Den kan också förneka att det finns synd och ser inte något behov av personlig omvändelse samt menar att Bibeln innehåller nonsens”. 
Men beskrivningen är skev. ­Liberala kristna tolkar Jesus betydelse på delvis annorlunda sätt, deras personliga tro tar sig delvis andra uttryck, de uppfattar ofta evangelisation mer i termer av dialog och har en delvis annorlunda uppfattning om hur Gud handlar i världen. De problematiserar ofta en försoningslära med svårbegriplig referensram och lyfter fram andra nytestamentliga tolkningsmodeller för Jesus död. Liberala frågar sig ofta hur och utifrån vilka utgångspunkter antikens människor ­föreställde sig och talade om jungfrufödsel, uppståndelse, mirakel, och så vidare. De frågar sig vad detta kan betyda för oss i dag, när världsbilderna delvis förändrats. 

Tolkas utifrån sin historia

Liberala tar hänsyn till vad bibeltexters olika genrer innebär för deras budskap och till språkets metaforiska karaktär. De menar att alla texter måste förstås och tolkas utifrån sin historia och sina sammanhang. 
Liberala kristna håller ofta inte med evangelikala kristna om definitionen av synd eller på vilket sätt människan är behäftad med en arvsynd, men förnekar inte människans ansvar för det onda i världen eller vårt behov av att vända oss bort från detta och till Gud. Och liberala kristna menar inte att Bibeln innehåller nonsens, men kanske har de en lite annorlunda syn på bibeltexters normativitet än Hagevi.
Liberala erkänner att det finns texter som passerat bäst-före-
datum eftersom de är så situationsbundna och speglar en världsbild och människosyn som vi tar avstånd från (till exempel dödsstraff, etnisk rensning, diskriminering). Vi som är mer eller mindre liberala har den här hållningen därför att vår förståelse av evangeliet och vårt förhållande till Jesus Kristus har lett oss dit. Hagevi utgår från att den teologin han kallar evangelisk är normerande och liberala tolkningar är detsamma som att förneka en massa saker. Detta väcker starka reaktioner.

Upprört många

Vi förstår att Hagevis ursprungliga syfte var att säga att evangelikal teologi just nu vinner terräng, är bra på att stå emot sekularisering, och att om tendensen håller i sig så kan den komma att helt dominera Equmeniakyrkan i framtiden. 
Den analysen hade ­kunnat ­göras utan de ovan beskrivna snedtrampen som upprört många. Framför allt hade en sådan analys kunnat diskuteras och problematiseras. Gäller detta överallt? Under vilka omständigheter? Vad kan det få för konsekvenser? Och hur förhåller vi oss till det som kallas sekularisering? 
Det finns många rörelser genom historien som vunnit terräng under perioder – ­olika väckelser, demokratirörelser, medborgarrättsrörelser och ­högernationalism. Att en rörelse växer kan vara alltifrån ­positivt till djupt problematiskt. Och tendenser håller inte alltid i sig. Det beror på riktningen och sammanhanget. Morgondagens Equmeniakyrka bygger vi tillsammans.

Thomas Kazen
Carl Lagerkvist
Ann-Marie Johansson
Hjördis Högberg
Göran Bjerhem
Johnny Jonsson
Svante Zettergren
Kenneth Kimming
Sten Högberg
Lisa Plantin
Claes Eriksson
Pär Lindberg
Stefan Jämtbäck
Ann-Christine 
Roos Lindahl
Finn Holm
Barbro Fhager
Benny Fhager
Ann-Charlotte 
Brandberg
Erik Amnå
Pär Lewin Ronnås
Sven Johansson
Carin Johansson
Katarina Alexandersson
MarieAnne Ekedahl
David Berjlund
Birgitta Rynäs
Edvin Greneskog
Ulla Albért
R. Erik Svalfors

Magnus Hagevi svarar direkt

SLUTREPLIK  I Sändaren har jag skrivit om generationsväxlingen som innebär att evangelisk teologi kommer att få ökad betydelse i framtidens Equmeniakyrka. Däremot skrev jag inte att den ena eller andra teologin sätter Jesus mer eller mindre i centrum. Jag skrev i stället hur evangelisk teologi sätter Jesus i centrum genom att betona hans offer på korset och uppståndelse, personlig relation med Jesus, vägledning från Bibeln och evangelisation. 
Kazen med flera säger sig vilja sätta Jesus i centrum på ett annat sätt. Min poäng är att de som vill det tenderar att bli mindre vanliga i Equmeniakyrkan då liberalteologi inte står emot sekulariseringen lika bra. 

18 procent av ombuden

Några av de som skrivit under insändaren var bland 18 procent av ombuden som röstade emot Piensohos kandidatur på kyrkokonferensen. Detta menar de inte beror på Piensohos bristande liberala teologi. Ändå visar denna insändare klart att liberalteologiska ståndpunkter förenar Kazen med flera. 
Jag ser att Kazen med flera inte tycker att jag beskriver liberalteologi väl (jag kan säga det samma om allt de själva lägger till min beskrivning av evangelisk teologi). De har alla möjligheter att tydligt säga om de tror att Jesus offer på korset innebär att människors personliga synder kan förlåtas, att Jesus uppstått kroppsligen och att människor kommer att uppstå från de döda för att leva i evig tid med Gud. 
Det skulle vara bra om de tog vara på den möjligheten då detta är centralt för troende med evangelisk teologi. 

Religionssociologiska analyser

Liksom insändarskribenterna ser jag också behov av religionssociologiska analyser. Flera av dem är eller har varit verksamma akademiker på Enskilda högskolan i Stockholm. Det är ett stort problem att så lite av deras och andras forskning beaktar dessa frågor som engagerar så många i Equmeniakyrkans församlingar. 
Här skulle det behövas en nysatsning. Utifrån Equmeniakyrkans vision menar jag att växande församlingar indikerar att fler där gjort ett personligt möte med Jesus. När sådana möten inte sker är det djupt problematiskt.
 

• Härmed avslutar Sändaren ­debatten utifrån Hagevis ledare i nummer 35. Alla inlägg finns att läsa på sandaren.se

Magnus Hagevi