Barn och unga. Regeringens stora reform om att införa ett fritidskort för barn och unga är i tanken god. Utformandet riskerar dock att få andra konsekvenser än de som avses genom att slå undan benen för ideellt ledarskap.
I början av sommaren presenterade socialminister Jakob Forssmed och socialdepartementet promemorian; Ett fritidskort för barn och unga – en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra.
Svårt vara emot grundtanken
Det är svårt att vara emot grundtanken att stimulera och underlätta för barn och unga i åldern 8–16 år att delta i fritidsaktiviteter. Förslaget går ut på att alla barn och unga ska få 500 kr som kan användas till kommunal kulturskoleverksamhet, vissa lokala idrottsföreningar, utförare inom friluftslivet och barn- och ungdomsorganisationer. Barn och unga i hushåll som fått preliminärt bostadsbidrag föregående år ska även tilldelas ett särskilt fritidskort om 2 000 kr per barn.
Den barn- och ungdomsverksamhet som Equmenia bedriver på över 250 platser runt om i Sverige är, har låga avgifter eller är helt avgiftsfri. Det som kostar är medlemskap i den lokala föreningen samtidigt som många av våra föreningar också har rutiner för att möjliggöra medlemskap även för den som inte har råd.
Genererat högre kostnader
Inom idrottsrörelsen har det under de senaste åren blivit allt vanligare med arvoderade tränare för barn- och ungdomsverksamhet. Detta är möjligt bland annat på grund av idrottsrörelsens större intäkter från statliga bidrag. Samtidigt har detta över tid också genererat högre kostnader för deltagare. Om en förening väl tagit steget att börja arvodera tränare så är det svårt att gå tillbaka.
Regeringen har avsatt 800 miljoner kronor för fritidskortet nästa år vilket ska jämföras med stödet till civilsamhällets ungdomsorganisationer som får 230 miljoner kronor.
När deltagare betalar för att vara med och tränare arvoderas för att erbjuda träning så uppstår också ny dynamik där deltagare kan ses som kunder som köper en tjänst och arvoderade tränare levererar motsvarande tjänst. Fritidsaktiviteten har då blivit något som barn- och unga konsumerar.
Det går att se förslaget som en möjlighet för Equmenia att expandera i utsatta områden genom att arvodera ledare mot höga subventionerade deltagaravgifter.
Inte en väg vi vill gå
Att arvodera ledare för att arbeta i utsatta områden är för övrigt en modell som Equmenia provat, men då i kombination med samma kostnadsfria verksamhet som vi bedriver i andra föreningar. Att ta steget fullt ut och kommersialisera vår verksamhet med höga deltaravgifter för att få del av fritidskortets pengar är nämligen inte en väg vi vill gå.
Tvärtom är det precis motsatsen till vad vi vill göra. Vi vill skapa meningsfulla sammanhang där barn och unga får växa i gemenskap med varandra och Jesus. Där de får meningsfull fritid men också får känna tillhörighet till ett sammanhang som de har möjlighet att vara med och påverka.
Signalvärde till barn
Att ha ideella ledare tror vi är en förutsättning för att bygga den rörelse vi är och vill vara. Det är ett signalvärde till barn när vuxna frivilligt engagerar sig och finns där för barnen. Vi tror också att denna modell är mer givande för ledarna som får ut andra värden än ekonomiska.
Regeringen har avsatt 800 miljoner kronor för fritidskortet nästa år vilket ska jämföras med stödet till civilsamhällets ungdomsorganisationer som får 230 miljoner kronor.
Fritidskortet kan mycket väl ge positiva effekter, men det ser ut att komma till ett högt pris och det är av stor vikt att det framöver inte sker på bekostnad av stödet till annan barn- och ungdomsverksamhet. För ett ideellt sammanhang med tillhörighet och gemenskap kan inte köpas för varken statens eller mina egna pengar.
Marcus Lind
generalsekreterare Equmenia
LÄGG TILL NY KOMMENTAR