Skatten i hjärtat

Sommar och segling hör ihop i min familj. Det är underbart att få njuta av fyllda segel under vårens första seglats och lite vemodigt att ta avsked av vind, vågskvalp och solglitter när höstvindarna börjar blåsa kallt och ihärdigt. 
En sensommar för några år sedan tog jag fram mobilen under färden och förevigade bilden av vattnet som båten tränger undan och det ljuvliga ljudet av vatten som forsar fram. Ett litet filmklipp att njuta av under vintermånaderna – ett sommarminne, en skatt att plocka fram. Sådana skatter tycker jag om att samla på! Skatter som förvaras inombords, i hjärtat – där inget kan förstöra det.

Var vi samlar skatter

Söndagens evangelietext återfinns i Bergspredikan som består av Jesus-ord som delvis återfinns i andra sammanhang i de övriga evangelierna. Först handlar texten om vad och var vi samlar skatter, sedan ett avsnitt om ögat som kroppens lampa och sist står livsvalet i fokus, där det framställs som antingen – eller.
Tidigare var rubriken denna söndag  Gud eller världen. Jag läste följande i en kommentar till texten: ”Jag väljer världen, eftersom Gud har skapat den.” Det tilltalade mig, att inte betona polarisering och kontrast. Världen är en och den är Herrens. Världen är platsen där vi lever våra liv, men på vilket sätt vi lever är olika. Det påverkas bland annat av våra värderingar, vår tro och livssyn. 

Skatter i himmelen

Där närmar vi oss kärnan i Jesu uppmaning att inte samla ­skatter på jorden utan samla skatter av annat slag, skatter i himmelen. ”Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” Det handlar om vad som upptar oss, vad som engagerar och som vi vill lägga ­fokus på – det som blir vår ”hjärte­sak” Vi gör livsval som berör oss djupt, som ger inriktning och ­mening åt livet. 

För mig är detta den allra viktigaste frågan att återvända till – vem vill jag tillhöra, i liv och död?

Men att göra ett enda livsval låter ödesmättat. Jag tänker att vi ibland behöver påminna oss om vad vi vill i livet. Inte som att vi måste välja om, välja något nytt eller annorlunda men pröva frågan igen – vad är viktigt i livet, viktigast för mig? Martin Luther skrev: ”Det varvid du fäster ditt hjärta och varpå du förlitar dig, är i verkligheten din Gud.” För mig är detta den allra viktigaste frågan att återvända till – vem vill jag tillhöra, i liv och död?
Jag vill ha blicken fäst på Jesus Kristus och låta honom ge mitt inre öga ljus.

Halvtomt eller halvfyllt?

Ögat är ömtåligt, det påverkar vårt seende, vår känsla för omvärlden. Vad ser du? Frågan ställs ibland i ihop med att ett glas, till hälften fyllt med vatten. Tänker du att glaset är halvtomt eller halvfyllt? Lite förenklat formulerat kan man fundera vidare över om brist är det första vi ser eller om vi ser det som faktiskt finns. Farhåga eller möjlighet – självklart ska detta inte dras för långt men kan kanske ibland överraska med lite oväntad självkännedom.