Susanne Rodmar blir präst i Svenska kyrkan

– Jag tycker inte det känns så dramatiskt, teologiskt och ideologiskt är det inte så stora skillnader. Det finns förstås en bredd i Svenska kyrkan, men det gör det också i Equmeniakyrkan.
Det säger Susanne Rodmar, som i helgen togs emot som präst i Uppsala stift under vigningsgudstjänsten i domkyrkan. Hon var fram till dess pastor i Equmeniakyrkan, och var också under tre år ordförande i kyrkostyrelsen. Men att hon nu lämnar sitt gamla sammanhang är inte en markering.
– Jag har inga ”hard feelings” gentemot Equmeniakyrkan, säger hon.
 

Svenskkyrklig församling i Rimbo

Susanne Rodmar har länge arbetat på Sveriges kristna råd som konsulent för den andliga vården inom Kriminalvården. För en tid sedan började hon längta efter att återgå till församlingstjänst. Hon hade då redan börjat engagera sig i en svenskkyrklig församling i Rimbo i kyrkokören och som kyrkvärd.
– Jag upptäckte att det fanns prästvakanser i Roslagens västra pastorat, samtidigt som det inte finns så många tjänster som pastor i Equmeniakyrkan i närheten. Då föddes tanken på att bli präst, säger hon.

Kort utbildning och praktik

Hon kontaktade Uppsala stift, som uppmuntrade henne. Att bli präst skulle inte heller kräva någon lång vidareutbildning. Hon ordinerades till pastor under 1990-talet, och för henne och många andra pastorer gäller den överenskommelse som slöts mellan Svenska missionskyrkan och Svenska kyrkan 2006. Den innebär att en pastor i samfundet kan bli präst efter en kort utbildning och praktik.
– Det är inte så krångligt, säger hon.

Pastorsadjunkt i Gimo pastorat

Nu ser hon fram emot att tjäna som pastorsadjunkt i Gimo pastorat.
– Jag längtar efter att möta människor i olika sammanhang, säger hon.
Att tjäna i Svenska kyrkan kommer till viss del att skilja sig från en pastorstjänst. Hon tycker att det är en fördel att Svenska kyrkans församlingar ofta har större arbetslag.
– På Sveriges kristna råd uppskattade jag att vara en del av ett större arbetslag, och det är också något som är vanligare i Svenska kyrkan än i Equmeniakyrkans församlingar, där man kan vara den ende anställde.

Vill gärna fortsätta jobba ekumeniskt

I samband med avtackningen på Sveriges kristna råd blev hon också avtackad av Equmeniakyrkan- Hon ser sin tid i frikyrkosamfundet som ett avslutat kapitel, men hon tror att erfarenheterna från frikyrkan kan påverka hennes prästtjänst.
– Nu har jag min lojalitet med Svenska kyrkan. Men jag har en frikyrkokunskap, och vill gärna fortsätta att arbeta ekumeniskt, som jag har gjort i Sveriges kristna råd, säger hon.