Teologen: Valet ett tecken på perforerade gränser

Att Niklas Piensoho går direkt från en profilerad tjänst inom pingströrelsen till att bli kyrkoledare i Equmeniakyrkan har fått somliga att höja på ögonbrynen. Ulrik Josefsson, som är teolog och rektor på ALT, tycker inte att det steget är så uppseendeväckande.

– Det förstärker bilden av att samfundsgränserna är, om inte upplösta, så perforerade. Det visar sig nu på kyrkoledarnivå det vi tidigare sett på pastorsnivå, att många rör sig mellan samfund, säger han.
 

Samfundsspecifik identitet blir svagare

Han ser en utveckling där den samfundsspecifika identiteten hos pastorer blir svagare och i stället mer allmänkristen. Det kan förstås ses som ett ekumeniskt framsteg, men Ulrik Josefsson är inte odelat positiv. 
– Jag tror inte någon skulle vinna på att man skalar bort det samfundsspecifika med risk för en utslätad teologisk identitet. Men det är något oklart om det sker, säger han.

Olika teologiska rötter

Ulrik Josefsson ser Equmeniakyrkan som ett brett samfund, som är öppet för att människor har olika teologiska rötter. Den tidigare biträdande kyrkoledaren Joakim Hagerius hade till exempel en bakgrund som pastor inom Evangeliska frikyrkan.
– Equmeniakyrkans identitet är vidare i sin teologiska grund, säger han.
Frågan är vilka erfarenheter som Niklas Piensoho tar med sig från pingströrelsen. 

Pingstkarismatisk strömning

Ulrik Josefsson pekar på att den pingst-karismatiska strömningen är oerhört stark i den globala kyrkan. Även äldre samfund påverkas av den.
– Pentekostaliseringen handlar om öppenhet för karismatiska uttryck, en betoning av personliga erfarenheter, expressiva uttryck i gudstjänsten och en ­ganska entreprenöriell hållning till kyrkans roll i världen. Är det ett uttryck för att man vil att den ska ta större plats i Equmeniakyrkan?