Vad är poängen med Hagevis ledare?

Han vet att de därmed är mot att "sätta i Jesus i centrum" och så gör han rekordförsök i användningen av den frasen, och kopplar den till en viss sorts teologi.
Den teologin kallar han "evangelisk" fast den i svenska sammanhang ofta kallas evangelikal - som av en händelse låter ju "evangelisk" mer gott, sant och bibliskt. I farten passar han på att göra en hänvisning till vad som "tidigare nämnts på Sändarens ledarsida"- det blir ju aningen mer tyngd i det än om man skriver "som jag själv tidigare skrivit" vilket alltså var fallet. Men här finns inga "jag tycker" eller "jag tror"  alla värderingar ska låta som analyser.
Man undrar. Det kan inte vara så att en kritik av processen inför val av biträdande kyrkoledare faktiskt är kritik av processen? Det kan inte vara så att man kan "sätta Jesus i centrum" på andra sätt än att upprepa namnet Jesus, att det alltså kan göras på olika sätt, och att det går att dra olika teologiska slutsatser av det?

Ovanligt svagt stöd

Och apropå olika slutsatser kan man nog också fundera på om inte 79 procents röster för det enda förslaget till biträdande kyrkoledare, jämfört med nästan hundra för förslaget till kyrkoledare, snarare än ett "mycket starkt stöd" kan ses som ovanligt svagt, nästan som en protest faktiskt. Mot förslaget, kanske rentav mot formerna runt det.
Hagevi tjatar - inte för första gången - in skiljelinjen mellan "evangelisk teologi" och "liberalteologisk inriktning" Han pekar i praktiken ut en del deltagare i den debatt som  varit inför kyrkokonferensen som kristna på ett sämre sätt, blåser under en konflikt mellan mer konservativ och mer progressiv teologi, och slår fast att den förra kommer att vinna - det är närmast lagbundet, låter det som. Ålder + bostadsort = teologi.

Konflikt och främlingsskapskänslor

Vad poängen är med sådana ledartexter i Sändaren kan man fundera över. Att en effekt skulle kunna vara mer konflikt, och främlingskapskänslor hos de misshagligt "liberala" kan man gissa. Ut med er, losers.
Fast nu bor ju jag i Stockholm, och är född 1967 – således troligen "liberal" lite mindre livskraftigt kristen – så de här invändningarna är inget att fästa sig vid, de är på väg ut, så är det bara. Om nu inte för många flyttar till storstäderna, eller - hemska tanke - ändrar teologi under livet.

David Berjlund