Karin Wiborn. Foto: Marcus Gustafsson
Kommentar till Jonatan Hedins debattartikel: ”Wiborns vänsterval oroande”.
När jag läste ditt debattinlägg angående Karin Wiborns politiska tillhörighet blev jag både förbluffad och aningen ilsken.
Vad är det egentligen som oroar dig? Hyser du en farhåga att Wiborn ska flagga med sina vänsteråsikter i samfundssammanhang? Att hon ska kopiera något ur Vänsterpartiets program i sin dagliga gärning?
”En kristen församling ska vara en plats där alla är välkomna, oavsett vad man röstar på” skriver du. Där är vi överens, men på vad sätt står Wiborns ståndpunkt i strid med det målet?
Har vi som lokala medlemmar i samfundet känt oss besvärade av Lasse Svenssons politiska preferenser (vilka de nu är)?
Du skriver att ”kärlek, hopp och försoning” ska vara grunden för kyrkans vision – men att ett partipolitiskt ställningstagande riskerar trovärdigheten. Det beror väl alldeles på hur det tar sig uttryck?
Allas vår demokratiska rättighet
Det är allas vår demokratiska rättighet att stödja, rösta och för den delen vara med i ett politiskt parti. Och om en kyrkoledare möter frågor om ”försvar, jämställdhet och miljö” är väl det viktigaste hur de hanteras, inte i vilken mylla frågorna grott – i ”Bibeln eller Vänsterpartiets program” som du skriver. Sedan är det alldeles sant att delar av världen lider av politiskt förtryck.
Jag har i de sammanhang jag mött Karin Wiborn uppfattat henne som en ovanligt jordnära, klok och samhällsengagerad person – i en tradition som i alla fall lockade mig till samfundet en gång.
Ann Lystedt
Västerås
LÄGG TILL NY KOMMENTAR