När Malmö stad för några år sedan presenterade en rapporten Ett socialt hållbart Malmö och skickade den på remiss till 600 organisationer, så skickades inte en enda till någon frikyrka.
Då ska man veta att det absolut finns församlingar i Malmö som i allra högsta grad har bidragit stort till framför allt integration i staden. Det här exemplet nämns i Joel Halldorfs bok, Gud: återkomsten i kapitlet Postsekulär politik.
Politiker och dess tillhörande parti ”glömmer” väldigt lätt bort kyrkans och församlingens roll i civilsamhället.
Om jag får tro och spekulera gällande de problem som vi i vårt land har i dag, så tror jag i ärlighetens namn att politikerna många gånger famlar och har svårt att veta vad de egentligen ska göra.
Vi har problem som troligen kommer ta mycket lång tid att kunna åtgärda, oavsett styre i landet. Det är skador på samhällskroppen där det behövs förlåtelse och försoning. I det här ska man absolut inte underskatta församlingens roll att kunna vara till hjälp.
Civilsamhället, med kyrkan inräknat, kan bidra med något som aldrig politiker kan göra, att vara där människor finns och leva i den verklighet som människor finns i och dela deras vardag.
Politikerna behöver hjälp för att lösa det här från ett engagerat civilsamhälle och där ingår kyrkan, därför ber jag politiker att inte så styvmoderligt behandla kyrkan. Det är inte skadligt det kristna gör, förutom att göra en social insats: att gå på gudstjänst, be tillsammans, lära sig om Bibeln och vara en del av en sund gemenskap – tvärtom. För samhället i stort är det en guldgruva.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR