Min bästa musikaliska upptäckt under 2023 var duon Hooja från Gällivare.
Som norrlänning i Stockholmsexil har jag både skrattat högt av igenkänning och blivit rörd av deras texter som med stor humor beskriver och hyllar en stor del av Sverige och ett sätt att leva som sällan blir representerat i populärkulturen.
Muslimsk tonårstjej
Jag hade en liknande, fast mer på djupet berörande, upplevelse när jag såg den muslimska tonårstjejen Sana porträtteras i tv-serien Skam för snart sju år sedan. För första gången kunde jag spegla mina erfarenheter av att vara ung troende i ett sekulärt land i en välgjord serie. Det var omskakande.
Det är viktigt att kulturen och det offentliga samtalet speglar det pluralistiska samhället. Det är smärtsamt att aldrig få sin historia berättad, att ens frågor och verklighet inte anses vara tillräckligt viktiga för majoriteten att ta del av.
Göra reklam för sin egen sak
Men – och detta är ett stort men – när det talas om representation i konst och kultur gör många ofta misstaget att tro att det handlar om att föra fram ett tydligt ärende, att göra reklam för sin egen sak.
Under hösten rapporterades exempelvis mycket i kyrklig press om kristnas engagemang för filmen Jesus Revolution – ett drama om Jesusrörelsen i USA på 1970-talet. Filmen ansågs vara ett tillfälle att berätta om hur kristen tro kan förändra liv, och det framhölls hur viktigt det var att ”kristna filmer” visades på bio. När filmen toppade filmtoppen första veckan beskrevs det som en succé – trots att det troligtvis var många kristna som gick på bio samtidigt.
Risken stor skapa fler stereotyper
Allt detta skapade klåda inom mig – som alltid när kristna i grupp försöker använda konst och kultur som reklamaffisch för Jesus. Intentionen är såklart god, men i stället för att vara med och bredda bilden av att troende människor, är risken stor att det skapas fler stereotyper.
Helt klart behöver fler representeras i kulturen, det kan både troende och glesbygdsbor skriva under på. Men så fort fokus blir att framföra ett ärende, och friheten, mångtydigheten och tolkningsutrymmet försvinner, är det inte längre konst. Och bara konsten kan förmedla allt det komplexa och gåtfulla i vad det är att vara människa, kan skapa en bro mellan ett slags liv och ett annat.
De enda som berörs av verk med för tydligt budskap är de redan frälsta, så att säga.
Lina Mattebo
skribent, författare och gästkrönikör i Sändaren
LÄGG TILL NY KOMMENTAR