Svar till Jenny Axebring med flera gällande debattinlägget ”Lina Mattebo vill kasta ut barnet med badvattnet” (Sändaren 48/2023)
Jag är helt övertygad om att kyrkor och kristna organisationer har mycket att bidra med till utsatta barn och unga. Men frågan är om det bästa sättet är att driva konsulentstödd familjehemsvård så som systemet ser ut i dag?
Jag uppskattar att ni tydliggör de tre olika regiformerna. Självklart är det stor skillnad mellan en korrupt aktör som främst vill tjäna pengar och en idéburen aktör med hög kvalité utan ekonomiska drivkrafter. Men är det självklart att idéburna organisationer alltid gör ett bra jobb och privata kommersiella bolag alltid ett dåligt?
Skulle lösa en del av problemen
Att rensa systemet från osunda marknadsvillkor skulle lösa en del av problemen. Men inte alla.
Som jag läser utredningen är ett av de största problemen i nuläget att kommunerna löser bristen på familjehem kortsiktigt genom att lägga ut sitt uppdrag på konsulenter – men då långsiktigt försvagas i sitt uppdrag. Min slutsats är alltså inte att familjehemsvården i Sverige skulle förbättras till följd av att kyrkliga organisationer lade ner sina verksamheter; jag tror som sagt att de gör jättebra och värdefullt arbete! Däremot blir min slutsats att hela systemet behöver göras om i grunden – och att det då kan vara ett offer värt att göra.
Stötta familjehem på annat sätt
Kanske kan kyrkor och kristna organisationer i så fall använda sin kompetens, sina nätverk och sitt engagemang till att stötta och uppmuntra familjehem på andra sätt? Genom att fortsätta kämpa för att vara kvar i ett uselt system riskerar man annars att upprätthålla det. Att det behövs fler familjehem som är beredda att öppna sina stora hjärtan för barn som behöver dem, är vi nog alla överens om.
Lina Mattebo
LÄGG TILL NY KOMMENTAR