Foto: Getty Images
På nytt och på nytt, kommer oroande artiklar om bristande läskunnighet i unga åldrar. Så också i DN (241120): Helmerson:”Läskrisen är en epidemi från förskola till universitet” .
I tidigare artikel i DN läste jag;”I dag finns oroande tendenser där stora grupper barn och unga inte får med sig läsningen hemifrån, genom skolan eller sin egen mediekonsumtion.” De skriver vidare: ”Alla verktyg kommer att behövas för att ge alla unga i Sverige möjlighet till ett utvecklat språk. Detta är i sin tur en förutsättning för ett demokratiskt och inkluderande samhälle.”
Demokratin föddes
Bokvänner fanns tidigt i vår frikyrkliga historia. Tidigt kom benämningen ”Läsare”, då uppmuntran till läsning av bibel och tillhörande litteratur skedde. Resultatet av denna uppmuntran till egen reflektion och kunskap gav fördjupad kunskap om bibeln, men också synen på eget ställningstagande i trosfrågor. Därifrån kom då också tanken att när beslut fattades i en församling, hade alla rösträtt. Där föddes demokratin i Sverige. Med denna bakgrund bör vi låta oss inspireras att fortsätta vara en BokVän, för individen skull men också inse värdet av läsandets betydelse för vår möjlighet att kunna reflektera och vara med i den demokratiska processen.
Minskning av språkbarriären
Jag tänker på alla flyktingbarn/nysvenskar. Hur skulle vi som församling/kyrka kunna vara till hjälp i detta sammanhang med uppmuntran till bokläsning och samtal. Detta skulle kunna bidra till minskning av språkbarriären som kan finnas mellan oss på grund av brister i svenska språket. Naturligtvis har förmågan att läsa och förstå text även andra betydelser. Vi kan utgå från oss själva och inse vad läsningen genom livet har givit och ger oss inom olika områden.
Hur ska nu detta kunna ske? Först behövs det nog en eldsjäl, eller flera som begriper värdet av det som står ovan och som kan entusiasmera andra i församlingen. Åldersmässigt kan allt från tonåringar till äldre personer hjälpas åt.
● Kan det finnas en ”boklåda” i kyrkan, där barn/ungdomsböcker kan lånas ut?
● Kan man skapa kontakt med ortens bibliotek/barn för att göra en liten ”filial” alt. Boklåda från ortens bibliotek?
● Lässtund i kyrkan?
● Lässtund hemma?
● Läxläsning?
● Gemensamt besök på bibliotek?
● Kan läsandet uppmuntras i gudstjänsten?
● Och så vidare!
Kanske Equmeniakyrkan eller Sändaren kan ge utrymme för erfarenheter som kommer fram under resans gång.
Inom våra församlingar/kyrkor finns ibland en fundering om hur man ska kunna komma i kontakt med nyanlända barn/elever på ett konstruktivt sätt för att få en bra kontakt. Tänk om detta förslag blir ”en del av lösningen” på den funderingen.
Jag tror att kommer vi i gång med denna insats i våra församlingar så är jag övertygad om att snart så har också en BokVän blivit en BästeVän.
Kom med ideér och förslag på ovanstående synpunkter.
Kanske Equmeniakyrkan eller Sändaren kan ge utrymme för erfarenheter som kommer fram under resans gång.
Elisabeth Sellerfors
Leg psykolog/psykoterapeut
KOMMENTARER