Motkraft. ”Bered en väg för Herran,” de orden kommer ljuda i många kyrkor nu på söndag. Tillsammans med glögg, pepparkakor och adventsljusstakar kliver vi in i årets mörkaste men kanske också mest hoppfulla månad? En tid som handlar om ljus i mörkret och påminnelsen om att Gud kom till jorden som ett litet värnlöst barn.
När vi nu lämnar höstmånaderna bakom oss och går in i vintern kan vi konstatera att det varit en tid som på många sätt varit mörk och även gått i individualismens tecken. I USA blev Donald Trump återigen vald till president utifrån sin paroll ”America First”, med löften om politik som ska gynna amerikaners plånböcker och hålla andra ute. I Sverige har pengar till folkbildning och bistånd kapats hårt och samtidigt finns löften om att individen ska få mer pengar i plånboken nästa år.
Aldrig förr har det väl varit lika populärt att ”unna sig själv” eller att prioritera sin egen utveckling. Vi lever i individualismens tidevarv och det verkar inte mattas av, snarare tvärtom.
Fråga andra om hjälp
Vi har också blivit ganska vana vid att det är så, vi drar oss ofta för att fråga andra om hjälp. Det är utmanande att satsa på något för vi tror inte att människor orkar bry och engagera sig för någon annan.
Behövs det en motkraft? Är det fel att ta hand om sig själv? Nej, men så här i adventstid kan det vara värt att rannsaka sig själv och fundera över hur vi väljer att använda den dyraste resursen vi har i dag, nämligen tid.
Under helgen som gick hade vi i Equmenia vår visionskonferens Boost. Över 300 ungdomar från hela landet möttes i Immanuelskyrkan i Jönköping. För att få den här helgen att fungera avsatte en stor grupp i kyrkan hela helgen med att hjälpa till med alltifrån att servera mat till att fixa ljud. Flera har också varit med och planerat veckor innan, allt för att ungdomar ska få chans att mötas och växa i sin tro med Jesus. Det har funnits ett jättestort engagemang. Det här är bara ett exempel, år ut och år in sker detta på Equmenias stora evenemang och dessutom sker det vecka ut och vecka in i scoutkårer och tonårsgrupper i våra församlingar.
Starkt och genuint engagemang
Är det något som har berört mig i Equmenia så är det att se engagemanget! Som är både starkt, tryggt och genuint. Att vara engagerad är att vara del av något större men engagemanget ger också något tillbaka. Detta blir också synligt i möten med unga vuxna, på flera platser där kyrkor lyckats med arbete att nå unga vuxna har ofta en ingrediens varit att engagera dem i verksamheten. Unga vuxna vill vara delaktiga och bidra, inte sitta på avbytarbänken.
Frågan ”kan du hjälpa till?” behöver inte vara jobbig eller svår att säga utan i stället kan det vara ett fantastiskt erbjudande till en medmänniska.
Advent kan lätt fyllas upp av stress med julklappar och julmat, men kanske i år kan vi också öppna våra hjärtan på nytt för människor runt oss och fundera på vad som verkligen ger oss tillfredställelse på djupet.
”O mänsklighet, ställ dörrn på glänt;
Det är advent, det är advent!”
Kristin Flodström
generalsekreterare Equmenia
KOMMENTARER