Reflektion kring krönikan ”Barn i samhällsvård enormt utsatta” (Sändaren 47/2023).
När jag läste krönikan blev jag upprörd över den totala avsaknaden av kunskap om hur verkligheten ser ut på området.
Dessutom så historielöst när det gäller utvecklingen av det som kallas konsulentstöd familjehemsverksamhet.
Om jag börjar med historien och bakgrunden till den här utvecklingen
I mitten av 80-talet blev jag och min fru tillfrågade om vi ville vara initiativtagare till ett projekt som skulle utveckla en ny metod för familjehemsverksamhet.
Frågan kom från dåvarande Svenska Kommunförbundet. Anledningen till att vi fick frågan var att jag vid den tiden var ordförande i Familjehemmens Riksförbund och hade mycket nationella kontakter .
Svårt att få familjehem
Sveriges kommuner hade svårt att få familjehem till framförallt tonåringar och nu ville man ha fram en modell där man utvecklade ett tydligare stöd för familjehemmen .
Några kommuner i Östergötland blev utsedda som projektkommuner och Östergötlands socialkonsulent blev den som följde och dokumenterade projektet
Utifrån projektets resultat ville centrala myndigheter sprida modellen i alla Sveriges län och under tre år avverkade vi alla län och argumenterade att kommunerna skulle skapa länsresurser och samarbeta omkring vår modell som förstärkte familjehemsvården
Här fick vi erfara hur svårt det är för kommuner att samarbeta, av alla län blev 3 län som försökte bilda en länsresurs
Samhället initierade utvecklingen
Det var alltså samhället som initierade utvecklingen av konsulentstöd till familjehemmen som innebär tillgänglighet och kontinuitet av kompetent personal för familjehemmen.
Metoden var utvecklad men kommunerna tog inte till sig den och utvecklade familjehemsvården!
Det fanns en beprövad och utvecklad metod men som kommunerna inte tog tills sig trots stora centrala satsningar både i utvecklingen av metoden och i projekt att sprida metoden.
Konsekvenserna blev den situation som vi har idag att metoden med en utvecklad stödfunktion för familjehemmen lever vidare och många seriösa organisationer arbetar utifrån den modellen.
Tillsyn och kvalitetskontroll
Tyvärr har ju inte samhället, varken centralt eller kommunalt, tagit ansvar att följa upp med tillsyn och kvalitetskontroll av den här typen av verksamhet.
Det tog många år innan det överhuvudtaget krävdes något tillstånd att starta konsulentstödd verksamhet.
Det största ansvaret för att det överhuvudtaget finns oseriösa verksamheter är ju de kommuner som placerar barn och ungdomar.
Verkligheten är ju den att många familjehem får inte det stöd och den tillgänglighet i vardagshandledning som de behöver och därför söker de sig till de konsulentstödda verksamheterna som har detta stöd.
Många engagerade människor
Anledningen till att den här metoden drivs vidare är att det finns otroligt många engagerade människor som vill att de barn och ungdomar som av olika anledningar blir omhändertagna får det bästa stödet och den bästa supporten under uppväxten mot vuxenvärlden.
Det är engagemang som är drivkraften och inte ekonomisk vinning för den absoluta majoriteten bland de människor som i olika organisationsformer arbetar med konsulentstödd familjehemsvård.
De som söker sig till den här verksamheten för ekonomisk vinning måste placerande kommuner se till att inte placera barn och ungdomar hos och även se till att inte betala några överpriser för de köpta tjänsterna
Sammanfattningsvis vill jag säga att efter många års arbete med de mest utsatta barn och ungdomarna i samhället har jag ännu en dröm om att olika metoder och olika organisationer skall samverka så att de mest utsatta får den bästa förutsättningen för ett bra liv.
Larseric Ramlöv
LÄGG TILL NY KOMMENTAR