Equmeniakyrkan behöver fortsätta vara Equmeniakyrkan

Skillnaden mellan en uttalad ­ambition om att stärka civilsamhället och det som står i detta styrdokument, samt försämrade villkor på flera områden blir allt större, konstaterar debattörerna. Trenden med en stat som alltmer tycks vilja styra det fria civilsamhället genom ekonomiska incitament är oroande.

Socialminister Jakob Forssmed besökte Equmeniakyrkans medarbetarkonferens nu i januari. För de församlade predikade han att samhället blir ett bättre samhälle för att Equmeniakyrkan finns. Och så la han till: Därför är det nödvändigt att Equmeniakyrkan förblir just Equmenia­kyrkan.

Nyttig idiot i statens tjänst

Det sista är mycket viktigt. För utan denna precisering ligger det i tangentens riktning att kyrkan som en del av civilsamhället förvandlas till nyttig idiot i statens tjänst. Och för att socialministerns välformulerade ord inte ska bli till insmickrande feel good måste kyrkans oberoende vaktas.

Därför är det en oroande trend att statliga pengar i allt högre grad hamnar i riktade projekt. Det hände i samband med flyktingmottagandet för några år sedan, med covidstödet, med stöd kopplat till kriget i Ukraina, eller som nu senast, riktade medel för att bekämpa ofrivillig ensamhet. Alla dessa ändamål är bra. Det är den monetära styrningen som behöver vaktas på.

Det som biståndsdebattörerna noterar är en politisk trend. Därför är det viktigt att de gör sina röster hörda.

Statligt stöd till trossamfund finns för att säkerställa religionsfriheten. Pengarna är tänkta som ett allmänt organisationsbidrag för att religiösa minoriteter ska uppmuntras att organisera sig, just för att samhället blir bättre med fria trossamfund. Stödet kan jämföras med det statliga medie­stödet som syftar till att främja mångfald och säkerställa att fria och oberoende medier kan granska makten. Mediestödet, som nu är under omgörning, uppgår till drygt en miljard per år. Av dessa medel har Svenska Dagbladet ensamt (!) kunna kvittera ut 40 miljoner per år. Det kan jäm­föras med det totala stödet till alla trossamfund som, om vi räknar samman organisationsbidrag, verksamhetsbidrag och projektmedel, uppgår till blygsamma 80 miljoner kronor.

Allmänt stöd bättre

Ett allmänt stöd är bättre än styrande medel. Det som biståndsdebattörerna noterar är en politisk trend. Därför är det viktigt att de gör sina röster hörda. För samtidigt som det är helt rimligt att civilsamhället får del av gemensamma medel för att göra samhället bättre, är det viktigt att slå vakt om friheten och oberoendet från staten. Det är detta som gör civilsamhälle till civilsamhälle.

När politikerna nu tenderar att styra den internationella hjälpen genom mer riktade pengabidrag måste vi i än högre grad värna och utveckla Equmeniakyrkans internationella mission. Vi prioriterar genom relationerna till våra systerkyrkor över världen, inte utifrån svensk handel eller bilaterala samarbetsländer. Oavsett vad en ny regering i Sverige väljer att favorisera för stunden finns vi kvar i relationer och verkar genom dessa, ibland sedan över 100 år.

Samverkar med alla goda krafter

Detsamma gäller hela Equmeniakyrkans verksamhet: Vi samverkar långsiktigt med alla goda krafter och verkar till viss del med hjälp av allmänna medel. Av kyrkans intäkter står det statliga stödet till trossamfund och Sida-medlen för endast ungefär fyra procent vardera. Det är bra. Vi värnar vår frihet och särart. Det bidrag som Equmeniakyrkan ger till samhällsutveckling i Sverige och världen genom egna medel borde göra politiken mer ödmjuk och försiktig i sin vilja att styra oss. Som ministern sa, det är nödvändigt att Equmeniakyrkan är just Equmenia­kyrkan.

Joakim Hagerius
biträdande kyrkoledare