Jag hade tänkt mig att skriva ett svar på de återkopplingar om den progressiva kyrkan och det partipolitiska engagemanget som jag fått (Sändaren 44/2024).
En text som på marginalen fördjupade de risker jag ser med de förmänskligade bilderna av Gud och Jesus, och de krav på människan som sin egen skapare som det progressiva synsättet medför.
Den debatten lär inte sluta här och nu, utan kommer sannolikt att fortsätta långt fram i tiden.
Men – här kommer den inte att fortsätta. För samtidigt som jag plitade på min artikel kommer nyheten om att Sändaren läggs ner. Och debatten, diskussionerna och ifrågasättandet får finna nya vägar och nya platser.
Motsträvig prenumerant
Frågan är var de kommer att finnas, och hur de kommer att gestaltas? Jag har länge varit en motsträvig prenumerant av Sändaren. I huvudsak beror det på att tidningen såväl på ledarplats som i övrig text varit en röst för just den progressivitet som enligt mitt synsätt hotar den kristna kyrkans innersta. Ändå har jag fortsatt prenumerera. För andra synsätt är inte hotande, snarare berikande.
För mig har det inneburit att jag blivit tvungen att såväl läsa meningsmotståndarnas åsikter, som att vässa mina egna. Precis som det ska vara i en demokratisk rörelse, samma rörelse som för över hundra år sedan var föregångare för demokratiseringen av såväl Sverige som andra delar av världen. Det är ett av läsarnas arv. Den moderna demokratins utveckling är parallell med de lokala tidningarnas och föreningarnas demokrati, inte minst synlig genom alla de publikationer som frikyrkorörelsen, bildningsrörelsen, arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och alla andra organisationer skrivit, tryckt och distribuerat landet runt. Där gavs olika åsikter plats att brytas och slipas av.
Förlorar oss i olika ekokammare
Med Sändarens frånfälle försvinner ännu en av de rötter som burit upp denna demokrati. Frågan är vad som kommer i stället. Risken att även vi förlorar oss i olika ekokammare, där enbart de som tycker som oss hös, är stor. Sannolikheten att debatten och åsiktsbrytandet tunnas ut är uppenbar.
Hade det funnits andra alternativ? Jag vet inte. Men det jag vet är att den kyrka som en gång var en del av det Folkrörelsesverige som byggdes med demokratins byggstenar, inte klarar sig utan en offentlig granskning, diskussion och debatt. Lika lite som samhället i övrigt.
Staffan Werme
Örebro
KOMMENTARER