Förnya församlingskontraktet

En icke oväsentlig del av vår ekonomi är i dag bidragsfinansierat med offentliga medel. Ute i församlingarna är så kallad ”fund-raising” och ansökning av biståndsmedel och andra bidrag numera en väsentlig del av alla styrelsers vardag. Jag är själv en del av detta. Nu när jag problematiserar detta kastar jag definitivt ”sten i eget glashus”. Så följande blir i all ödmjukhet en uppmaning också till mig själv.

Icke avundsvärd uppgift

De offentliga medlen är inte oändliga. Vi måste ha respekt för de stora behov som det offentliga förväntas ta hand om och finansiera. Våra politiker har en icke avundsvärd uppgift. Det handlar om investeringar för klimatomställning och infrastruktur. Samtidigt resurssätta högre direkta och indirekta kostnader för polis och rättsväsende och hög arbetslöshet. Det är också press på skola, sjukvård, omsorg och pensioner och nya behov kring säkerhet och försvar. Utöver det finns det ökande internationella åtaganden. Jag är ganska övertygad om att dessa samlade utmaningar för det offentliga är oberoende av om gällande politiker är vänster-, mitten- eller högerorienterade.

Får inte bli för kritiska

Jag tycker att vi i kyrkan inte får bli för kritiska mot politiker och deras nästan omöjliga uppgift att få allt att gå ihop i ”samhällskontraktet”. Det kommer att inte finnas tillräckligt med offentliga pengar också för oss i kyrkor, biståndsorganisationer och övrigt civilsamhälle. Jag tror det är orealistiskt tro att om vi bara överlever till nästa val så kommer vi få en ”återställare” och allt bli bättre igen. Det är en riskfylld strategi att lämna över kyrkans och den kristna diakonin och biståndets öde i politikens händer, deras nycker och olika prioriteringar från tid till annan.
Jag föreslår därför att det vore bättre att fokusera på oss själva och på vårt ”församlingskontrakt” – ett samtal om vårt eget givande och prioriteringar i vårt privatliv.
Kan vi mer samtala om lärjungaskap och välsignelser från ett regelbundet givande. Vi läser i vår bibel på många ställen; om givande med glädje (2 Kor 9:6-7); att givande leder till välsignelse (Luk 6:38, Ordspråksboken 11:25); om tionde (Mal 3:10, 3 Mos 27:30). 

Ge en tiondel

Om vi aktiva kristna skulle ge en tiondel av vår nettoinkomst, då skulle kollekterna för församlingsarbete och bistånd vara det dubbla, kanske ändå mer. Om vi dessutom var och en de kommande åren förde en vän in i församlingsgemenskapen fattar vi effekterna! En växande kyrka är en solidarisk kyrka! 
Min utmaning är att låta oss göra en gemensam upptäcktsresa i förnyat lärjungaskap och inte utelämna detta om givande och växt. Men samtalet ska och får absolut inte bli lagiskt och pliktmässigt utan det ska vara en gemensam upplevelse och nyupptäckt sprunget ur glädje och välsignelse. Vi har Jesus förmaningar mot lagiskhet men sam­tidigt erkänner givandet av tionde (Matteus 23:23) ”Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare! Ni ger tionde … men försummar det viktigaste i lagen: rättvisa, barmhärtighet och trohet. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra”. 
Därför tror jag vi behöver förnya och omförhandla vårt ”församlingskontrakt”? Samtala om vad är det att vara kristen i dag; till vad är vi kallade. De välsignelser och löften kopplat till lärjungaskapet. Vi behöver utveckla vår kyrka, diakoni och bistånd och inte avveckla. Många församlingar lider av brist på resurser. Lösningen ligger nog närmare oss själva än vi tror. 

Givande och ekonomi

Levandegöra vår vision att ­Jesus förvandlar mig, dig och världen. Detta gäller också givande och ekonomi. Därför utmanas vi alla, gemensamt, på alla nivåer i vår kyrka, om hur vi som en del i vårt lärjungaskap samtalar om ekonomi och givande som kan bli till välsignelse. Kanske krossade rutor i våra respektive glashus kan leda oss framåt?
 

Sune Grafström
Upplands Väsby