Första artikeln är ledartexten ”Kristendomens hjärta har alltid varit analogt” av Robert Tjernberg (Sändaren 26/2020), och den andra är Jonatan Sverkers reportage ”Församlingen hittar nya vägar framåt” (32/2020).

Båda artiklarna inbjuder till funderingar.

I Bibel 2000 står följande i
1 Mos 1-3 och berättelsen om Eden där Gud samtalar med de första människorna.

”Herren tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den. Herren gav detta bud: Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av trädet skall du dö.”

Men den lurpassande ormen sade:

”Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.”

Eva och Adam lyssnade på ormen hellre än Gud, åt av trädets frukt och syndafallet var ett faktum.

Under ett långt liv inom Missionsförbundet/Equmeniakyrkan har jag sällan eller aldrig hört en predikan över detta kunskapens träd på gott och ont. Det kanske har sin förklaring i vårt fokus på Jesus och Nya testamentet.

Men i och med vår nya tid med en enorm digitalisering och forskning på detta område som berör människan från vaggan till graven. Kanske det är dags att återigen reflektera över historien om Eden, vad som ledde fram till syndafallet och Guds varning för att äta av frukten från kunskapens träd på gott och ont.

Gud visste, att han själv behärskade begreppet ”kunskap på gott och ont” och kunde sätta dess gränser. Men han visste också att människan inte hade den förmågan, att avgöra mellan vad som är gott och vad som är ont.

Den allt mer digitaliserade världen kommer ge forskare, politiker med flera möjligheter att mer eller mindre styra våra liv. Men när pengar är största drivkraften ställs också frågor som vad som händer när robotar och andra artificiellt intelligenta, AI, lösningar ersätter arbetstillfällen. Och var kommer resultatet av AI-forskning egentligen användas främst i en värld som denna?

Frågan om nyttan av digitala system har blivit så stor i dagens samhälle, att den inte kan lämnas åt sitt öde inom kristendomen. Det kanske därför är högst angeläget att man på högre beslutsnivåer inom samfunden tillsätter grupper eller kommisioner - som med Guds hjälp och på allvar diskuterar sig fram till hur långt och i vilka sammanhang man kan acceptera de digitala systemen inom olika verksamhetsområden.

Att det digitala kan vara av godo och till nytta för de kristna och kyrkan är helt klart. Men var går gränserna för det goda och det onda?

Kerstin Larsson

Solna