Kvinnors klarsyn det enda som kan skapa fred

Låt oss backa bandet litegrann och lära av alla kloka, fredsivrande modiga kvinnor genom vår svenska historia. Här kommer en kortfattad tillbakablick och påminnelse:

Alva Myrdal – nedrustningsförhandlare, fick Nobels fredspris 1982.

Inga Thorsson –nedrustningsförhandlare, initierade svenska kvinnors motstånd mot att införskaffa atomvapen på 1950-talet.

Ingrid Segerstedt – drevs av sitt engagemang i freds-, flykting- och människorättsfrågor. Blev Sveriges första ledarskribent och riksdagspolitiker. Registrerad som säkerhetsrisk av SÄPO.

Maj-Britt Theorin – bekämpade krigsromantiken i alla dess former. ”Frågan om kärnvapen är en ödesfråga för varje barn, kvinna och man på jorden”, sa hon.

Margareta Ingelstam – sa helt nyligen: ”Sverige har nu tagit ett stort steg mot NATO-inträde. Men medlemskap i militärallianser innebär ökad militarisering. Upprustning kan aldrig vara vägen till en fredligare värld.”

Arbetat i motvind

Alla dessa kvinnor har varit motvindsarbetare, framsynta, väl pålästa, och betonat hela människan – alltså räknat med barn, kvinnor och män. I mödrars och många fäders ögon är söner och döttrar inte soldater utan djupt älskade familjemedlemmar.

I dagliga tv-inslag syns ofta horder av män som kamouflagemålat sig och stuckit in granris lite överallt och smattrat med sina k-pistar. Vapenfixerade män verkar åtminstone ha leklusten kvar, talar gärna om stridsvapen och dess effektiva träffsäkerhet.

Säljer krigsmateriel

I ekonomiska termer – den blomstrande heliga vapenindustrin ska få Sverige på fötter. Att vi, ibland olagligt, säljer krigsmateriel till krigförande stater blundar vi helst för. Många herrar kan benämna våra förstörelseredskap: kamikazedrönare, automatkarbin, clusterbomber, jaktrobot 99, pansarterrängbilar, spränghandgranat … Ju oftare ledande militärer uttalar sig om alla dessa ”nödvändiga” vapen desto mindre kan de föreställa sig verkligheten i form av vapnens konsekvenser i form av lemlästade och mördade medmänniskor.

Så länge de slipper se de blodiga och råa effekterna av envåldshärskares beslut, har makthavarna inga större problem. Så länge de slipper höra smärtan och ångestskriken från våldtagna och från skräckslagna soldater, har väl krigshetsarna inga större problem. Men tror ni att någon enda kvinna skulle kalkylera med och fatta så hjärtlösa och ondskefulla beslut som att bomba sönder människors bostäder och relationer? Tror ni att en kvinna överhuvudtaget skulle överväga att skicka makabra klusterbomber som hjälp till Ukraina (som USA gör)?

Stor fredsmanifestation 1915 i Haag

Tillbaks till alla kamplystna och sanningssägande kvinnor, som banat väg för kommande generationer. Mitt under brinnande krig, 1915, samlades över 1 000 kvinnor i Haag för en stor fredsmanifestation med syfte att försöka stoppa det ”meningslösa” kriget. Vilka uppoffringar, vilken planering. Tänk bara på logistiken på den tiden. Där deltog tolv kvinnor från Sverige, bland andra Elin Wägner, Mathilda Widegren och Emilia Fogelklou. De, i sin tur, inspirerade tusentals andra.

Och så har engagemanget vuxit och förgrenat sig. Bland de större fredsorganisationerna i Sverige kan nämnas Svenska freds- och skiljedomsföreningen, där Kerstin Bergeå håller i rodret, Kristna fredsrörelsen med Lotta Sjöström Becker, Kvinnor för fred, Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, Svenska muslimer för fred och rättvisa, Läkare mot kärnvapen och Artister för fred.

Många kanaliserar i dag sin frustration och vilja att göra något för freden genom att passivt eller aktivt stödja en fredsrörelse. Hur låter kvinnors röster i dag? Var finns de? Hur når de fram?

Kvinnor, hjälp oss män att se helheten, vad som är bäst för barnen och hur vi alla drabbas av konsekvenserna av våra folkvaldas överläggningar. Men alla nöjer sig inte med att vänta in politiska beslut. Eller som Helga Henschen skriver: ”Frågan om liv och död är alltför allvarlig för att skötas av militärer och politiker.”

Anders Caringer
vissångare, Sala