Tack för Sändarens bredd och den överlåtelse och hängivenhet den står för!
Musikrönikan i 41/2023 uppger att ”Nu har svordomar letat sig in i kristen musik”. Vi har alla fel och brister och vår kyrka bejakar brustenhet. Jag hörde en god historia om den nyomvände fd A-lagaren som kommenterade en gudstjänst med ”Det var en j-vla bra predikan!”. Även det oslipade och osminkade är föremål för Jesu kärlek och välkommet in i gemenskapen. Sen kan det förstås behövas lite kärleksfull avslipning.
Per definition inte kristen musik
Kristen musik är något helt annat och mera ”officiellt”. Där hör givetvis inte svordomar hemma, för då är det per definition inte kristen musik längre. Vi har en stor, underbar, ofattbar Gud att lovprisa och där hör inte åkallan av mörkrets makter hemma. Åttonde söndagen efter trefaldighet var temat ”Andlig klarsyn”, något att ödmjukt be om som enskilda, församlingar och tydligen också som låtskrivare.
Däremot är Herren inte emot att vi till Honom skriker ut vår nöd och vånda. Där är Psaltaren ett bra exempel och en förebild. Förutom vacker lovprisning innehåller den till två tredjedelar skrik till vår Mästare om den nöd och vånda vi människor, även kristna, upplever.
Så fortsätt lovprisa Gud på alla sätt, dock utan svordomar!
Lennart Davidsson d.ä.
Örebro
LÄGG TILL NY KOMMENTAR