PERSPEKTIV. Så har Turkiet sagt sitt ja till Sveriges ansökan in i Nato och fortfarande saknas ett problematiserande samtal om alliansfrihet, neutralitet och andra alternativ än ett starkt försvar för ett fredligt samhälle.
Krig och fred är inga enkla frågor, det finns ett flertal perspektiv att ta hänsyn till när det gäller våld och försvar. För den som bekänner sig som pacifist kan det samtidigt finnas en gräns som gör att en tillfälligt byter ståndpunkt, men att sluta problematisera avsteg från fredens och neutralitetens väg oroar mig inför framtiden.
Avskaffat stöd
Ett antal fredsorganisationer, däribland Kristna fredsrörelsen, fick två dagar innan julafton i julklapp ett avskaffat stöd, som under hundra år getts till svenska fredsorganisationer genom myndigheten Folke Bernadotteakademin. Det är svårt att inte se det som ett försök att tysta en röst som vill problematisera och ifrågasätta regeringens vägval i frågor om fred och säkerhet. Det handlar om små pengar, sammanlagt 20 miljoner kronor till stöd till civilsamhället för att främja dialog och debatt i Sverige och globalt om internationell fredsfrämjande verksamhet, nedrustning och ickespridning, säkerhetspolitik, ungas fred och säkerhet och kvinnors fred och säkerhet.
Det är svårt att inte se det som ett försök att tysta en röst som vill problematisera och ifrågasätta regeringens vägval i frågor om fred och säkerhet
Ett år tidigare, inför 2023, fick andra organisationer, däribland Svenska missionsrådet, besked om att Sidas stöd till civilsamhällets informations- och kommunikationsverksamhet avvecklas. Det innebär minskade möjligheter för insatser i Sverige informera om och tala om internationella och globala frågor, till exempel om internationell mission i kyrkor och samfund.
Jag vill inte vara konspiratorisk, men dessa två beslut, grundande på regleringsbrev från regeringen, tillsammans med minskat stöd till folkbildning och osäkerhet i framtiden om vilket utrymme myndigheten för statens stöd till trossamfunden kommer att få vid en eventuell sammanläggning med Myndigheten för ungdoms och civilsamhällesfrågor (MUCF) ger en oro för civilsamhällets och trossamfundens plats och röst i samhället.
Civilsamhällets själ
Indragna anslag och bidrag kommer naturligtvis inte att tysta den och de organisationer som arbetar för fred och ickevåld eller för rättvisefrågor i ett globalt perspektiv, det är civilsamhällets själ, att verka för det vi brinner för och leva den förändring vi vill se om än med mindre stöd från Sveriges gemensamma finanser, men det ankommer i högre grad på medlemmar i kyrkor och organisationer att bidra till dess livskraft, också ekonomiskt.
Berörande samtal
Vid Equmeniakyrkans vinterkonferens hölls ett spontant seminarium om kyrkorna och kriget. Det blev ett berörande samtal, bland annat med hjälp av berättelsen om teologen Bonhoeffer som förebild över det svåra i att å ena sidan vilja fred, å andra sidan betrakta ondskan och fara illa över att inte sätta stopp för det som sker.
Vi hör röster från Palestina och Israel som påminner om profeten Amos sorgesång i kapitel 5: låt mig slippa dina psalmer, jag vill inte höra ditt strängaspel, men låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström. Nej, trots böner och medkänsla dör barn och civila. Om detta behöver kyrkorna tala med varandra om, vilket gjordes på SKRs senaste rådsmöte med frågan om hur vi som kyrkor kan tala om och leva budskapet om fred och försoning i en tid då krigets realitet kommit närmare?
Så låt inte rösterna tystna. Låt oss ivrigt debattera om världens tillstånd och vår förmåga eller oförmåga att leva i fred. Låt oss tala om rättvisa och rättfärdighet och följa profeten Amos uppmaning: sök det goda och inte det onda.
Karin Wiborn
biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan
LÄGG TILL NY KOMMENTAR