Jag möter och hör pastorskollegor som nästan tappat hoppet och tron på ett liv efter covid-19. Jag har själv också hamnat där... Vi har insett att kyrkan inte kommer vara vad den var innan pandemin, och vi har svårt att se vad det skall bli.
Vi har tappat en del av det som varit vårt DNA. Vi har visserligen ställt om och många har lyckats fira gudstjänster via webben, men många församlingar har inte haft möjlighet till detta och gudstjänsterna har mer eller mindre legat på is. En annan del av vårt DNA har fått sig en törn också. Den att vi normalt samlar alla generationer tillsammans regelbundet. Vi saknar våra 70-plusare.
Vi vet inte hur länge vi ska behöva leva med detta. Vi vet inte vad det gör med församlingen att i längden vara en gudstjänstfirande församling på webben. Frågetecknena är så många... Inte konstigt att man tappar hoppet, tron och modet.
Men Kristi kropp, Guds församling, har tagit sig genom pandemier förr.
Hur det än går finns det en faktor som alltid varit närvarande, en faktor som aldrig kan plockas bort ur vårt sammanhang. GUD! Gud ger oss hopp. Gud ger oss tro. Gud ger oss mod.
Efter covid-19 kommer både vår värld och församling ha ett nytt och annorlunda normalt. Men nytt och annorlunda betyder nya möjligheter, nya vägar.
För församlingen kommer inte allt men mycket vara annorlunda, men Guds kärlek till församlingen består. Hans närvaro kommer att bestå.
Så våga hoppas! Det finns ett nytt normalt. Kyrkan/församlingen har för varit med om nytt normalt och alltid tagit sig genom det. Många gånger starkare efter än innan.
Sätt din tro till Gud. Han som säger ”Var inte rädd, jag är med dig” står vid vår sida.
Så fatta mod! Det finns ett nytt normalt! Men vi går in i det hand i hand med Gud! Församlingen är Guds idé! Han värnar om den!
Niklas Björklund
Pastor Equmeniakyrkan Örbyhus
LÄGG TILL NY KOMMENTAR