Vid kyrkokonferensen 2015 fick kyrkoledarna frågan: ”Vill kyrkoledarna under 2015 initiera och sedan leda ett gott samtal och en teologisk process om hur vi i församlings- och ungdomsarbetet kan erbjuda Jesus Kristus till muslimer?” – Nej, läs dialoglitteraturen, var svaret.

Sedan 2015 har Equmeniakyrkans församlingar gjort en oerhörd insats, på alla plan, för de många flyktingarna i allmänhet och bland dem konvertiterna. Många medlemmar har vittnat personligt om sin kristna tro och hundratals har lämnat islam och blivit kristna.

Motionen till kyrkokonferensen 2016, om utbildningsinsats om islams grundläggande texter i jämförelse med kristendomens, avslogs av kyrkoledningen och kyrkostyrelsen med hänvisning till bland annat, återigen, dialoglitteraturen. Motionen avslogs av konferensen.

Men dialoglitteraturens otillräcklighet upplevdes i Arvika Missionsförsamling. Dess pastor Linda Alexandersson svarade upp mot behovet med två böcker på både svenska och persiska: Bibeln på 48 sidor, 2017/18 och Vägen sanningen och livet, 2019.

Kyrkoledningen svarar inte på direkta frågor i ämnet. Roland Einebrants debattinlägg i Sändaren 46/2016 ”Kyrkornas bild av islam där han ställer frågan direkt till kyrkoledarna om deras rädsla för islam och deras kringgående rörelser när ämnet tas upp? Han efterfrågar teologernas och kyrkoledningens syn på islam? Han uttrycker behov av samtal om gudsbilden i islam och i evangelierna, om läran och kärnan i islam. Total tystnad.

Jag följde upp Einebrants inlägg i Sändaren 50/2016: ”Mission bland muslimer”. Dödstyst från Equmeniakyrkans ledning.

För Vinterkonferensens personaldagar fanns inbjudan om idéförslag. Mitt var: ”Jesus i islam och kristen tro”, med studiebok och inledare. Det blev inget.

Debattörerna i Sändaren i sommar ställde frågor om mission bland muslimer internationellt och i Sverige. Frågan gick i första hand till Karin Wiborn, kyrkostyrelsens kandidat till biträdande kyrkoledare, men med all tydlighet till hela Equmeniakyrkans ledarskap, de nuvarande liksom de föreslagna.

Karin Wiborn tvekade först om aktiv mission bland muslimer och föredrog religionsdialog. Efter att ha blivit pressad svarade hon positivt. Linda Alexandersson, Arvika Missionsförsamlings kandidat till biträda nde kyrkoledare, svarade utförligt i Sändaren 28/29: ”Konvertiterna är ett svar på vår bön om väckelse.”

Övriga har hållit tyst trots att tillfällen getts: På YouTube den 5/8, under ledning av Kerstin Torkelsson Enlund redogjorde, de av styrelsen förslagna kyrkoledarna, under mer än en timme för hur de vill arbeta om de blir valda. Inte ett ljud om mission bland muslimer. Det var även tyst om mission ända till slutminuterna, då de påmindes av en frågeställare utifrån.

De av kyrkostyrelsen föreslagna till kyrkoledare svarade i Sändaren 33/2020 på Region Mitts Internationella Grupps mycket specifika och personliga frågor om deras syn på mission i nr 30/31. De svarade, men höll tyst om mission bland muslimer.

Något positivt? Jo, konferensen Leva mångfald, i november 2019. Bra ämnen. Bland dem missionärerna från Covenant i USA, sända till Malmö, där de arbetar bland muslimer, och Linda Alexandersson som presenterade innehållet i sin bok Vägen, sanningen och livet.

Equmeniakyrkans bildarsamfund ansåg att Mission bland muslimer var den svåraste sändningen. Nu finns muslimerna här. Vi har frihet att missionera. Därför utmanas Equmeniakyrkans lokala församlingar, regionerna med sina regionala kyrkoledare, kyrkostyrelsen, kyrkoledarna, ledningsgruppen och chefen för nationella enheten. Ser ni inte att ni går totalt i otakt med församlingarna? Det har funnits god tid att fundera över er egen inställning till frågan om mission bland muslimer. Vilka är era svar?

Alla aktiviteter och insatser vi gör med de asylsökande upplever jag positivt. Ibland djupnar samtalet till frågan om tro, den andres och min egen. Tänk vilken glädje att få förbereda en muslim, som intresserar sig för kristen tro, för gudstjänsten. Vilka spännande samtal, men också krävande. Då blir behovet tydligt av att lära känna islam ingående.

Sedan fem år följer jag en konvertit från islam, som redan i hemlandet blivit hotad. Han valde Kristus och satte sitt liv på spel. Är kristen tro så dyrbar? Den frågan har fördjupat min kristna tro.

Om Equmeniakyrkans ledning, i vid bemärkelse, har fått förmånen att personligen gå in i mötet med islam och muslimer kan det inte vara svårt att svara på frågan om den egna inställningen till mission bland muslimer. Våga leva och leda ”Mission bland muslimer i Sverige”. Det skulle fördjupa hela Equmeniakyrkans tro.

Gert Lindh