Lyfta blicken. I det näst sista numret av denna tidning ska jag dela några perspektiv. Perspektiv kan innebära belysning av olika fenomen och förändringar, men också att sätta saker i perspektiv.
Detta är en sista perspektivtext, på grund av Sändarens nedläggning. Jag skrev i en tidigare kommentar att tidningen varit viktigt för kittet i både samfund och samhälle. Ett perspektiv är därmed, att vi behöver sådant som binder samman. Vi behöver även sammanhang som odlar ärliga samtal, diskussion, ytor där konflikter kan hanteras. Vi behöver självklart även platser för kritisk granskning.
Unika gemenskaper
Ett annat perspektiv är de förändringar som sker just nu, inte minst inom civilsamhället. Sammanhang som bygger ihop, erbjuder tillhörighet och botten, tvingas till besparingar eller i värsta fall nedmontering. Kyrkor och samfund erbjuder unika gemenskaper. Andra sammanhang är studieförbund och folkhögskolor, liksom övriga civilsamhällesorganisationer. Vi vet att människor riskerar att kastas ut i ensamhet och meningslöshet när viktiga mötesplatser försvinner, än mer när sådant försvinner som man hade satt sitt framtidshopp till. En folkhögskoleutbildning kan vara vägen till jobb, exempelvis.
Andra perspektiv är när viktiga internationella åtaganden riskeras, vilket många känner av på grund av den förändrade biståndspolitiken. Just nu utmanas exempelvis den svenska delen av det ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel. Rent krasst hotas programmet för att Sida från och med 2025 inte ger finansiellt stöd.
Extremt kritisk situation
Detta samtidigt som vi vet att situationen i det heliga landet och i hela regionen är extremt kritisk. När Sveriges kristna råd nyligen arrangerade att rådsmöte om just följeslagarprogrammet, föreläste en tidigare följeslagare. Hon hörde till den grupp som var först på plats i Betlehem efter evakueringen i samband med den 7 oktober 2023.
När de kom tillbaka fick de höra att människor känt sig övergivna när de inte varit där.
För den palestinska befolkningen på Västbanken har attacker från bosättare, vräkningar, våld och utsatthet ökat. Den internationella närvaron är avgörande för att motverka en än värre eskalering.
Internationell närvaro
Detta vittnar även familjen Nassar från Tent of Nations om. Den internationella närvaron är deras enda skydd. Följeslagare får exempelvis höra att när de är på plats vågar barnen sova utan att ha skorna på, ständigt beredda att fly. Det är att sätta saker i perspektiv, liksom den fullständigt vidriga situationen i Gaza som måste få ett slut. Vår följeslagarkoordination var tidigt ute och krävde eldupphör, liksom ett frisläppande av gisslan.
Att få perspektiv är att lyfta blicken. Det är också att mitt i allt, som familjen Nassar, vägra vara offer, vägra vara fiende, utifrån sin kristna tro handla annorlunda och fortsätta tro på rättvisa.
Adventstidens fasta och väntan, sångernas vi sjunger, ankomsten vi väntar på. Ett barn av ljus, en fredsfurste, ger utrymme att söka grunden för alla perspektiv, och kraft att aldrig ge upp. Barnet föds i Betlehem, mitt i dess strid, och just därför går genom allt liv, ett stilla, lågmält och trotsigt sus av himmelsk frid.
Sofia Camnerin
generalsekreterare Sverigs kristna råd
KOMMENTARER