25 år sedan sist: Redo för predikostolen igen

– Min familj tillhör Skogakyrkan, en EFK-församling här i Kungsängen där vi bor, berättar Marianne. Där var vi utan pastor under en tid och då gick jag tillfälligt in och hjälpte till. Den erfaren­heten väckte en längtan att bli pastor på heltid igen.
Marianne Källberg är uppväxt i Skorped i Ångermanland och var som ung aktiv i baptisförsamlingen där.
– Under tonåren fick jag kämpa med och bearbeta min tro, berättar hon. Jag visste in om jag trodde på rätt sätt, om min tro dög eller inte.

Val mellan matematik och teologi

Och när Marianne några år senare skulle välja yrkesban stod valet mellan matematik och teologi. Det blev matematiken och hon påbörjade en civilingenjörsutbildning i teknisk fysik i Uppsala.
– Men efter två år gjorde jag ett uppehåll och gick en ettårig teologikurs på Betelseminariet. Där blev jag kvar och utbildade mig till pastor.
1990 var Marianne färdig och hennes första tjänst var i Stöde baptistförsamling, en tjänst som hon kunde kombinera med att vara fängelsepastor på Viskan-anstalten, som ligger i Ånge kommun.
– Där var jag kvar i fem och ett halvt år, berättar hon. Sedan blev jag pastor i Höör Baptist- och Missionsförsamling. 
– Det blev en intensiv tid och jag tog helt enkelt på mig för mycket. Jag satt i olika styrelser, vi drev ett församlingsutvecklingsprojekt och jag påbörjade mera studier i teologi.
Det hela ledde till en utmattningsdepression och en livskris. Marianne blev sjukskriven och valde att säga upp sig sommaren 2000.  

Min kallelse är att möta människor och förmedla tro, och hopp. Det är något som verkligen behövs i dagens samhälle med så mycket som oroar.

Sedan dess har hon inte haft någon fast pastorstjänst, men ändå varit verksam i kyrkliga sammanhang, bland annat som ekonom i Norrmalmskyrkan i Stockholm och som studierektor på Teologiska Högskolan i Bromma mellan 2010 och 2019.
– Under de åren var jag med om att Teologiska högskolan gick med i det nationella antagningssystemet, som jag allts fick stor erfarenhet av, och detta ledde till mitt senaste jobb som antagningshandläggare på Universitets- och högskolerådet. Man kan väl säga att jag vid 55 års ålder gav mig ut i världen.

Längtan tillbaka

Men det fanns alltså en längtan tillbaka till det kristna sammanhanget och församlingen.
– Kanske var det bara av en händelse eller också var det med Guds ledning, men jag råkade gå in på Västerledskyrkans ­hemsida och såg att de sökte en pastor. Jag läste vad de hade för önskemål och tänkte att det där skulle kunna vara jag. Och sedan bestämde jag mig för att höra av mig till dem.

Pastor på heltid igen

Denna kontakt ledde alltså fram till att Marianne från och med den första januari blir pastor på heltid igen efter nästan 25 år.
– Min kallelse är att möta människor och förmedla tro, och hopp. Det är något som verkligen behövs i dagens samhälle med så mycket som oroar.
– Gud säger ju att vi är hans barn och det räcker med att komma till honom. Det är något som jag själv ofta kommit tillbaka till, när man riskerar att fastna i tankar på görande och prestationer. 
– Guds ansikte lyser kärleksfullt mot oss när vi kommer till honom. Jag ser fram emot att predika evangelium.